Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Vilodag och hittepåaktivitet

31 mar 2015

Idag är det vila på schemat. Jag gillar vilodagar minst lika mycket som träningsdagar men på ett annat sätt. När det är vilodag känner jag mig förtjänt av den och vet att jag vilar för att orka ta i på nästa träningspass. Det är dock alltid skönt att känna sig produktiv så då hittar jag på miniaktiviteter som triggar min egen kropps belöningssystem eller vad det kan kallas…?

I morse njöt jag av sovmorgon, långfrukost och av att se (och höra) hur det blåser halv storm ute. Bra tajming att slippa tampas med vinden just idag!
Så var det ju det här med aktiverandet. Jag tog en promenad till närmsta cykelbutik för att köpa värmeliniment till mina stackars ben. Kom just hem. Nöjd med utflykten och vetskapen om att jag kommer kunna hålla mig någotsånär varm även på kommande race!

Snart får vi kramas igen!

Vad jag ska göra resten av dagen? Pja, fördelen med det här livet är att jag kan göra lite som jag vill så länge jag sköter äta, träna, sova. Så jag ska väl äta, ligga på soffan och kolla serier. Något jag kanske ska ägna en liten stund åt också är att börja packa ihop alla mina pinaler som exploderat ut i lägenheten. På torsdag flyttar jag och Hanna till Breda i Holland och samma dag kommer även Nisse och Johanna på besök över påskhelgen!

 
…bilen behöver även en ny lampa till vänster framljus. Det tar jag hand om i morgon.

Racerapport: Ronde van Huijbergen

30 mar 2015

Jag börjar med att avslöja slutet: Pallplats! :D

Hela vägen ensam i bilen på vägen till tävlingen hade jag ett mantra: Idag vinner jag. Idag är det min tur. Jag kör bra i regn och busväder.

Prognosen hade nämligen talat om för alla som vågat titta att det skulle bli skitväder. Men lika för alla. Jag störs inte heller av det så mycket även om jag hellre cyklar i sol. När jag väl är igång är det nästan roligare ju grisigare det är. Tänkte även en del på följande:

väderhuijbergenRule #9

// If you are out riding in bad weather, it means you are a badass. Period.

Fair-weather riding is a luxury reserved for Sunday afternoons and wide boulevards. Those who ride in foul weather – be it cold, wet, or inordinately hot – are members of a special club of riders who, on the morning of a big ride, pull back the curtain to check the weather and, upon seeing rain falling from the skies, allow a wry smile to spread across their face. This is a rider who loves the work.

Vi var runt 80 till start och det regnade och blåste som sagt var en hel del. Jag stod långt fram i starten och såg inte till de bakre delarna på klungan någon gång under dagen faktiskt. Vi skulle köra 60km på en bana som var ca 2,5km lång. Jag är glad att det var någon annan som räknade varven.

Redan från start var det bra fart och jag fick ett läge jag inte kunde tacka nej till redan på 3e eller 4e varvet och attackerade. Kom loss, men tyvärr solo. Körde ändå på och hoppades på att någon skulle attackera ikapp mig men blev istället inhämtad av klungan efter några varv.
klungan huijbergenHärefter var det många som försökte komma loss men ingen som hann särskilt långt. Jag slet väl lite onödigt mycket själv för att inte släppa iväg någon. Dåligt med is i magen…

Det hela slutade med en klungspurt och jag valde att ta den enda Liv-Platuråkarens hjul då hon kändes som ett starkt kort. Hon drog till med segern men jag var precis bakom på en fin 3e-plats!

Nöjd med dagen och säsongens första pallplats!
På vägen hem var jag också tacksam över att jag får plats med cykeln i bilen då jag är rädd att den hade blåst bort på taket annars. Jag hade problem att bara hålla bilen i rätt kurs…

pall huijbergen

Racerapport: Dwars Door Vlaanderen

26 mar 2015

Ja, så har det tävlats igen! Den här gången mer ett lopp av GP-karaktär med en varvbana på dryga milen som skulle avverkas 7ggr. Det regnade. Och blåste. Termometern på 6-7 grader. Inte så mysigt med andra ord och det blev ingen hejdundrande uppvärmning direkt…

Känner knappt igen mig själv eftersom jag till dagen valt tofs istället för flätor...

Känner knappt igen mig själv eftersom jag till dagen valt tofs istället för flätor…

Vi var 8 från laget trots att det var mitt på en onsdag, men ingen lagledning då loppet ändå var av lite mindre karaktär och på frivillig basis. På plats fick vi alltså sköta oss själva och snacka ihop oss. Monique har varit både 1a och 3a på detta lopp de senare åren så det var väl givet att köra för henne. Många klubblag och några proffs var också där och tillsammans blev vi ca 120 till start.

Kallt i starten

Det var hög fart redan från början och precis vid första varvning fick jag lov att attackera ikapp de 2 som försökt gå loss. Kom precis ikapp i takt med att vägen svängde höger och jag fick släpp på bakhjulet.
Klarade mig precis och kunde fortsätta hålla ihop med de andra. Vi blev dock ganska snart ikappåkta av klungan. Ungefär så såg det ut hela loppet. Några försökte komma loss, jag hade som uppgift att se till att de inte gjorde det. Titt som tätt hörde jag Moniques röst ”Sara, go go go!” eller nåt liknande. Inget att fundera på. Jag slet hårt för att plocka in utbrytningar och attacker. Lyckades tyvärr inte få så mycket hjälp där det behövdes och klungan kom aldrig ikapp den avgörande utbrytningen av 2 Liv-Planturåkare.

waregem1

Genom de sista svängarna innan upploppet blev det väldigt stökigt i klungan, trångt och bråkigt. Jag visste att jag hade fått släpp ett par gånger i kurvorna (dels pga väta men även ett utslitet bakdäck och kanske lite för mycket tryck) så spelade mina kort säkert istället för att idiotköra och tränga mig fram där det inte fanns plats och stor risk för krasch.

Smart drag såhär i efterhand då en av de främsta tjejerna får släpp i sista kurvan och sopar med sig en hel del folk ut i kravallstaketet. Jag ställer mig på bromsarna, sladdar till men håller mig på hjulen och kan lotsa mig själv genom folk och cyklar som ligger mitt på vägen. Blir inte så mycket av en spurt efter det men kommer i mål helskinnad. Det var synd att laget inte fick bättre utdelning på hårt slit men så är det ibland. Vi fick chans att slipa ytterligare på samarbetet och jag tar hela tiden med mig nya kunskaper från varje tävling.

Stora skillnader från Sverige till Holland

23 mar 2015

När jag tävlade för CK08 förra året hade vi inte så mycket uppbackning. Ganska lite ska jag väl vara ärlig med att säga. Vi skötte det mesta själva egentligen. Några hjälpande händer här och där som kunde ställa upp när det krisade, men för det mesta var det bara vi som tävlade. Vi fixade med bilar, bokade boende, körde, meckade, var på lagledarmöten och langade själva. Det var lite knivigt att få ihop ibland men vi löste det tillsammans. Jag förringar dock verklgien inte den hjälp som vi fått vid sidan om. Ingen nämnd ingen glömd, ni vet med vilka ni är :)

Det tärde mot slutet på säsongen. Både psykiskt, fysiskt och ekonomiskt. Vi insåg väl många av oss att det är en smula ohållbart att ha det så i längden och laget som sådant är det tyvärr inte så mycket kvar av i år. Vi gjorde och gör det för att vi vill tävla och tycker att det är roligt. 

För min egen del behövde jag ta ett kliv till och ge mig själv bättre förutsättnignar på och utanför banan. Jag ville se till att jag bara kunde fokusera på att cykla och göra det så bra som möjligt. Jag har nu klättrat ett eller ett par pinnhål upp vad det verkar. 

Här får jag ett mail med flera dagars marginal där det står vart och när jag ska befinna mig. Hur långt jag ska köra, vart jag kan hitta mer information om tävlingen, vilka i laget som är uttagna. Det står vem som är teamledare för dagen, vem som är massör/langar och vem som är meck. 

Väl på plats möts vi alla och lämnar bara cykeln till mekanikern och går sedan med gänget och byter om. Vi får våra nummerlappar och nålar tröjar, får våra ben insmorda med (för denna årstid) värmelinement och sen är det möte med teamledaren om vad planen för dagen är (först på holländska, sen en kortare översättning av min uppgift till mig på engelska). 

Utanför står sedan cyklarna redo med fyllda flaskor och i en låda finns godsaker man kan plocka på sig och stoppa i ryggfickorna. 

Wow. Alltså jag menar WOW. Vilken service! Jag vet dessutom (nu även av erfarenhet) att det kommer finnas en bil som tillhör laget som kör bakom klungan och fixar mekaniska bekymmer etc. Ovärderligt! 

För en del av er som läser kanske ovanstående är en självklarhet men för mig är det en enorm skillnad. Jag kan verkligen koncentrera mig på det jag ska vara bra på. Jag slipper tramsa runt med annat som jag inte är lika bra på. Sånt som tar onödig energi.
Alltsom oftast förra året frågade jag på väg till tävlingen hur långt det var, när starten gick och vilken profil banan hade. Jag hade inte orkat eller haft tid att lägga på det innan. Hemma i Sverige hade jag ju dessutom ett jobb som tog upp en del tid, det skulle hämtas bil, eller forsla sig själv med cykel till lagkamrat eller eventuellt även hämta upp cykeln från en mekaniker på vägen... Nog med annat att tänka på alltså.

Här känner jag mig nästan bortskämd så ompysslad som jag blir. Det kanske inte krävs så mycket av en annan för att få mig att känna så, men det känns i alla fall helt rätt. Jag är tacksam till mig själv att jag vågar tro på mig själv och tacksam för all den hjälp jag fått och får som nu gör att jag känner mig proffsigare i mitt utövande. 

Hur jag får det att gå ihop ekonomiskt? Pja, det är många bäckar små och en förhoppning om en ljus framtid! ;)

Igår körde jag även mitt 5e lopp här som jag är grymt nöjd med! Låg i utbrytning stora delar, körde enligt plan för min lagkpmpis som tillslut kom 3a och jag 8a. Läs racerapporten här!

Fokuserar och prioriterar

20 mar 2015

Vardagen flyter för det mesta på i ett äta-träna-sova-mode. Vissa undantag för att handla mat, tävla eller släpa cykeln till närmsta meck av olika anledningar.

Ett annLagpresentationat undantag från regeln var i tisdags. På kvällen brände jag iväg till Oosterhout i Holland för att vara med på en lagpresentation. På plats var alla klubbens olika lag från knattar till elit. Sjukt mycket folk, god och livlig stämning och lite allvar när lagen presenterades på scen. Som enda utlänning i laget blev jag utvald att svara på lite frågor om varför jag valt att tävla för just den klubben, hur det fungerade och hur livet såg ut för mig.

Jag varken jobbar eller pluggar just nu, utan är ju här för cyklingens skull.
Det enda jag fokuserar på är att bli så bra som möjligt på att cykla. Det innebär ju att mitt enda fokus är mig själv. Jag måste ta hand om mig själv och ge mig själv de bästa förutsättningarna jag kan. Självklart tillkommer det ju en del annat fokus när det handlar om lagsport och man måste se till gruppens bästa och följa en taktik, men för att jag ska orka följa taktiken måste jag se till att jag är mitt bästa jag.

Ibland leder således fokuset till att jag måste prioritera. Prioritera mig själv i första hand för att kunna prioritera annat och andra i andra hand. Oftast är det inte så svårt och det rullar på bra. Jag följer en plan och har mina rutiner.

Igår vaknade jag dock med snor i näsan och jag var torr i munnen/halsen. Jag visste direkt att jag inte borde köra de 5h som var planerat. Jag behövde fokusera på att INTE bli sjuk på riktigt. Men. Mitt fokus är ju samtidigt att bli bra på att cykla och då måste jag ju träna. Dessa tankar tror jag snurrar runt hos de flesta idrottare. Man känner sig lite smårisig och vet att man BORDE vila (vad gör en dag extra vila egentligen i långa loppet?) men samtidigt vill man inte missa sin träning. Konkurrenterna är säkert ute… Mina lagkompisar förväntar sig att jag ska vara i form… Jag vill själv bli ännu starkare… Jag känner mig dålig för att jag ligger här hemma och vilar…
Man slåss helt enkelt med sig själv. Hjärna mot vilja.

Så jag skickade ett meddelande till Isak. Han sa vila. Vilket jag i och för sig redan visste men det var lättare  att ta beslutet när det kom från honom. Det är lättare att vara bekväm och lugn med att ta en extra dag vila när det är någon annan (som jag verkligen litar på) som säger det.
Det är tävling på söndag igen och det är viktigare att vara frisk då än att klämma in ett träningspass nu.

Igår låg jag alltså på soffan hela dagen och läste bok och kollade serier. Hanna skjutsade även iväg mig till en meck på eftermiddagen för att fixa ett glapp i styrlagret. Jo, jag vet hur man gör själv också men nu hade jag behövt en extra distans eller kapa gaffeln. Ingetdera hade jag möjlighet till där vi bor. Jag har fått en längre styrstam som dessutom tydligen var lite lägre, därav hade jag behövt en extra distans. Mecken valde att kapa gaffeln. Problem solved.

Resultatet av gårdagen var att jag idag vaknade utan snor och annat trams och har vart ute och rullat lite lätt. Känns bra. Vad som kunde ha hänt om jag kört som planerat igår är att jag möjligen vart sjuk på riktigt idag. Allt som oftast ÄR det värt att ta den där extra dagen innan det blir illa på allvar. Nöjd alltså med rätt prioriterat och nu fokuserar jag på att vara i slag på söndag!

Typisk bild av hur vägarna för det mesta ser ut häromkring. Tyvärr lite grått idag. 

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!