Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Racerapport: Hills Classic 1.1

30 maj 2015

Innan start igår hade jag vart glad om jag vetat att jag skulle överleva hela vägen i mål och
få uppleva hela racet. Efteråt när jag gjort det tänkte jag att jag kanske kunde gett mer någonstans. Å andra sidan hade jag väl gjort det om jag kunnat och orkat…?

Vi hade drygt 131km och 15 kategoriserade backar att ta oss igenom och de stora lagen som har fördel av att kunna välja ställde upp med sina bästa bergsgetter. Det finns tydligen backar i Holland också, vissa skulle dessutom tas flera gånger. 5 bergspriser.

Foto: Anton Vos

Ledordet från start var alltså överlevnad och cykla smart. Jag kände redan efter de första 2 backarna att jag satt med bra och benen kändes fina. Någonstans kring 30-40km där Jamie hade sagt att det förmodligen kommer att vara ett av de mest kritiska ställena på banan hoppar min kedja av när jag ska växla upp på stora kakan igen. Försöker först förgäves att få upp den i farten men tvingas sedan stanna och trassla. När jag stannar kör dessutom en tjej in i mig bakifrån som måste ha tittat någon annan stans när jag stannade. Det blev mest dåligt för henne, jag får på kedjan och yxar vidare. I ilska över det inträffade och fullt adrenalinsprutande jagar jag ikapp första lilla gruppen, drar om den och plockar upp några fler. Får lite hjälp så vi kan komma ikapp ytterligare folk framför. Tillslut kan vi ansluta till den stora klungan och pusta ut en stund. Det är tydligen 7 som kommit iväg framför men jag är glad att jag är tillbaka i klungan igen.

CORVOS_00025081-152

Foto: Anton Vos

På de avslutande 2 varven sprack det upp lite mer, 2 backar per varv som mina ben tyckte var lite i överkant. Tappade i båda på första varvet men kom tillbaka. Tappade i den första på sista varvet igen men jagade ikapp efter. Inte helt otippat fick jag se mig besegrad i den sista innan mål och krypa in strax bakom min grupp.

Idag blir det lugnare puckar och ladda för ytterligare ett tufft 1.1-race i Belgien i morgon med mera kullersten. Jag har nästan saknat kullerstenen…möjligt att jag reviderar det uttalandet efter i morgon.

Racerapport: Omloop der Kempen

25 maj 2015

Det är så mycket jag vill säga om gårdagen men jag vet fortfarande inte hur jag ska sortera allt… Ibland blir det rörigt i huvudet och då är det inte lätt för benen att veta hur de ska bete sig.

Vi hade en väldigt starkt lag till start i årets första deltävling i ”klubbligan” och planerade för att styra och ställa en del under loppet. Vi lyckades hyfsat med att dels köra hårt tillsammans tidigt för att sträcka ut klungan och förhoppningsvis göra oss av med några på kuppen. Vi hade också i olika omgångar folk i utbrytningar. Ett spännande moment var när ett annat starkt lag körde riktigt hårt för att hämta in en av våra medan vi bara låg och bevakade. Det visade sig efter en stund att utbrytaren tyvärr blivit visad fel väg och nu var tillbaka i klungan. Det tog ett tag för det jagande laget att inse detta, ganska kul att sitta med i klungan och se dom slita helt i onödan. Det kändes som en liten payback för att hon blivit visad fel väg :)

Hur som helst så var det ingen som kom loss och det hela slutade i en klungspurt där vi inte riktigt fick till det. Vi hade siktet inställt på den översta pallplatsen men fick nöja oss med den 3e, vilket ju inte är fy skam det heller! Jag sladdade själv in på en 21a-plats efter att ha gjort vad jag kunnat för mina lagkamrater.

Idag har det varit distriktsmästerskap som jag tyvärr inte fick ställa upp i då jag inte officiellt bor här. Där fick jag nyss reda på att min lagkompis Minke vann! Ytterligare en grym helg att lägga till handlingarna alltså.
På fredag och söndag väntar 2 riktigt tuffa UCI-lopp. Hills Classic 1.1 och Gooik-Geraardsbergen-Gooik 1.2 som bl.a. innehåller klassikern ”muren”. Det kommer förmodligen bli en syrafast utan dess like, ett gäng svordomar och några ”shut up legs”.

Ganska lyckad solodistans

21 maj 2015

Jag har ett ganska dåligt sinne för riktningar och hamnar gärna lite fel. Detta kan göra mig ytterst frustrerad och lite arg. Mest på mig själv. Idag skulle jag cykla 5h själv med en 20-minutare på tröskel så det dög knappast med ett antal varv runt kvarteret. Jag behövde ge mig ut i det läskigt okända.

20150521_110941Igår satt jag på google maps och kollade ut en rutt som verkade vettig och vart det verkade lämpligast att köra min långa intervall. Jag vill ju gärna inte bli hindrad av trafikljus eller annat då. Jag skrev även en fin lapp och tejpade fast på styrstammen med riktlinjer om vart jag skulle.

Solen sken och första biten till Oosterhout gick som en dans. Där skulle jag ”bara” följa kanalen hela vägen till Tilbourg där jag sedan skulle svänga ner mot Turnhout. Det tycktes enkelt på kartan men jag fick snurra ett bra tag för att komma rätt. Hamnade först i skogen på en jättefin smal asfalterad sträng. Den upplöstes tyvärr i oframkomlig off-road. Stanna, kolla kartan igen. Bitter över att behöva VÄNDA, cykla tillbaka och ta mig över på andra sidan kanalen. Där var det dock som att gå in i garderoben (eller var det nu är) och hamna i Narnia. Superfin cykelväg längs vattnet hela vägen bort till Tilbourg. Här fick jag dock strula lite mer innan jag kom ut på den sträcka jag tänkte köra min intervall på. Det gick rätt bra förutom att jag behövde ta ett extra varv i en rondell då cykelbanan inte var dragen precis dit jag tänkt…

Glad över att ha det avklarat kom jag ner till Turnhout i Belgien, delvis via Baarle-Nassau som är en bit land som tillhör Belgien men ligger omgärdad av Holland. Finns några såna bitar här och där. Väl i Turnhout, som av den första anblicken jag hann ge den idag verkar vara en väldigt mysig stad, vek jag av upp mot Hoogstraten och hemåt-ish. Därifrån började jag känna mig säker och kunde cykla på utan att kolla kartan alltför ofta. Eftersom jag vet med mig att jag inte brukar ha så god koll på riktningar kikar jag hellre en gång för mycket för att veta att jag är på rätt spår. Jag började även bli lite lätt krispig på slutet efter, som vanligt, en hel massa vind och ett antal timmar i sadeln.

20150521_160750Nära hemma stannade jag till för att köpa jordgubbar hos den lokala odlaren. Riktigt goda och de gav den där extra kicken som räckte hela vägen hem! :)
Bra dag i sadeln trots lite inledande navigationstrassel och dessutom nöjd med att ha lyckats ta mig ungefär den sträckan jag tänkt på den utsatta tiden!

Ps. Jag har lyckats hålla mig på en cykelbana nästintill HELA rundan. Gör om det i Sverige om ni kan! Ds.

Efter vilovecka kommer dubbla race!

17 maj 2015

Jag var i Sverige hos mamma och pappa i veckan som gick och kom tillbaka hit till Breda i fredags kväll. Man skulle kunna säga att om min vardag i vanliga fall är äta-träna-sova så handlade det istället bara om delarna äta-sova. Ingen dålig kombo då jag var i stort behov av att ta hand om mig och låta mig bli omhändertagen. Jag var på ett antal behandlingar och fick kroppen manglad och justerad, jag träffade vänner och jag sov. Mamma undrade andra dagen jag var hemma om jag verkligen brukade sova en stund VARJE eftermiddag. Jag var trött helt enkelt. Kosthållningen kan jag inte klaga på alls, mycket och gott :) Helt enkelt en grym vecka!

Igår var det UCI-race i Belgien och jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av kroppen. Antingen skulle jag känna mig kanon; pigg fräsch och utvilad, eller så skulle jag känna mig seg och kräva en liten startsträcka innan jag kom ihåg hur man cyklade igen. Det blev en kombo. Jag kände mig stark i början och var med på det mesta som hände men efter ett par varv (12 varv totalt) vart jag trött och benen kändes sega. Försökte då istället cykla lite smartare och spara mig för de avslutande varven. Lyckades väl hyfsat med det, vi hade bra kommunikation i laget och hjälpte varandra.

Spurten var uppför, inte superbrant men ändå lutning i fel riktning och jag hade bestämt mig för vilket hjul jag skulle hålla. Låg väldigt bra sista 500 men så stökade det till sig som det så ofta gör när det drar ihop sig för spurt och jag tappade det hjulet. Lyckades ändå få till det bra och slutade 9a! Lagkamrat Monique var 7a och hjulet jag hade tänkt hålla (Sara Mustonens) vann klungspurten. Inte så illa tänkt alltså. Det var 2 i utbrytning som höll undan för klungan. Min första topp 10 på ett UCI-race känns grymt!

 

I morse vaknade jag med träningsvärk i låren. Träningsvärk! Alltså det kändes som att jag hade gjort mitt första tunga benpass på gymet efter ett halvårs uppehåll. Helt galet. Kroppen var väl lite i chock efter rivstarten igår…
Som tur var hade vi bestämt att cykla till dagens kriterium i Etten-Leur som ligger ganska nära, så jag fick trampa ur/värma upp bra innan. Solen sken till skillnad mot gårdagens regn och jag var taggad men också lite spänd på om benen skulle palla uppföljningen från igår.

Idag stod 70km på programmet, varvet var kort och knixigt och vi skulle köra 45 varv. 45 varv! Också det helt galet. Jag gillar dock GP-lopp och tänkte att jag nog skulle kunna vara med och fajtas. Uppställningen av cyklister var bättre än det brukar vara på lite mindre lopp och det gällde att ha koll på favoriterna.
Inte helt otippat var jag ganska långt bak i starten och efter inte ens ett varv var klungan ett långt sträck. Jag ödslade ganska mycket energi på att ta mig upp och fram fort men det brukar löna sig i slutändan. Så även idag då en efter en droppade av i de många inbromsningar och igångdrag som blir på dessa lopp. Jag höll mig högt och var väldigt aktiv även idag. Hade inget riktigt klipp men kände mig stark. Låg riktigt bra de sista 2,5 varven men 3e sista kurvan innan målgång blir det trångt och jag tappar position. Kan inte skylla på någon annan, jag var inte tillräckligt uppmärksam och för trött kanske?

Hur som helst dyker Monique upp igen, susar om, är först i sista kurvan och vinner! Efteråt säger hon: ”Jag vann för dig idag. Du körde så bra och jag var så dålig, inte med alls. Så jag tänkte om du inte kommer iväg i en utbrytning så måste jag vara först i sista kurvan och vinna för oss.” Vilket kanonlag jag är med i alltså, här kör vi verkligen för varandra! :D

Jag slutade för övrigt 12a, inte fy skam det heller.

Racerapport: Marianne Vos Classic UCI 1.2

10 maj 2015

Banan var igår helt platt sånär som på att man skulle över motorvägen ett par gånger. Det gjorde dock inte loppet lätt eftersom det var helt öppet och blåste satan om man får uttrycka sig så? Dessutom lite knixigt och smala vägar för det mesta. Som vanligt alltså…

Med lillfingret räknar ni ut att det är viktigt att vara med i början då förutsättningarna bäddade för att det skulle spricka av ganska kvickt. Vi var lite sena till inskrivningen, som vanligt, och hamnade således nästan längst bak i startfållan. Jag valde att stå ganska precis i mitten och tänkte att där får jag bäst vindskydd från alla håll samtidigt som jag tänkte försöka avancera så fort som möjligt och sen placera mig till vänster. Vinden skulle nämligen komma från höger efter första svängen när mastern släppt.

Jag hittade mig själv precis där jag ville vara när bilen körde ifrån oss! Till och med Monique kom upp och sa nåt i stil med ”snyggt jobbat!” :)
Härefter var det riktigt hård körning, men jag var med. Jag låg hela tiden högt och gick med runt för att inte falla.
Kantvinden var brutal och många starka ben på samma ställe gjorde att jag tillslut fick finna mig i att se en grupp på ca 12st segla iväg. I våran grupp var det sedan inte mycket action, ingen som direkt vill köra på rätt länge och tidsavståndet ökade drastiskt. Efter ytterligare något varv var vi ändå en grupp på ca 8 som kom iväg och körde riktigt hårt och bra tillsammans men så dog det av lite och vi blev inhämtade av de bakom.


Foto: Mailys Delatte

 

Jag var hela tiden aktiv i täten och gick med runt och tycker själv att jag verkligen fick till det i vinden, hittade rätt positioner och slösade inte för mycket onödig energi.

Inpå sista varvet á 11km var det riktigt avslaget och alla väntade på att någon skulle attackera. Vilket någon tillslut gjorde och så var det igång igen! Jag låg bra och kunde följa men kom inte tillräckligt högt inför spurten och gled in på en 21a-plats. Hade hoppats på topp 20 men nära nog.

Lite synd att gruppen inte ville köra och att avståndet blev så stort till de framför men ändå nöjd med vad jag fick till idag. Endast 36 av 130 startande gick i mål.

Nu åker jag hem till Stockholm ett par dagar men är tillbaka för race nästa lördag igen.

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!