Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

29 jun 2015

Jag hade siktet inställt på pallen på linje-SM i lördags men det hela slutade tyvärr med en krasch. Vad jag är mest bitter över är att jag hade bra läge att nå mitt mål. Benen kändes kanon och mentalt var jag på helt rätt plats! Får ta med mig det helt enkelt.

received_1023527554325743Vi var knappa 40 tjejer till start efter ett par tråkiga avhopp som annars hade petat klungan över 40-sträcket. Redan första vändan av 3 uppför Gesundabacken satte Emma fart. Sara, Hanna och jag på tight rulle. Jag och en knapp handfull till precis bakom mig fick släppa i sista branten (20%) upp men jagade ikapp ute på de mer flacka delarna av varvet. Lite samma visa nästa varv där det gick ihop på de plattare delarna. Sista gången upp i backen kände jag mig fortsatt stark. Emma hade gått tidigare och tyvärr kunde inte en kotte följa. Sara skapade sig en liten lucka i backen men bakom var vi typ 4-5 som höll bra fart och hade kanske 100 meter upp till Sara över krönet.

Eftersom jag är bra utför spättade jag på och låg först nere vid botten på backen. Jag kom in först i kurvan och såg Sara strax framför. Jag tänkte ta kurvan precis som varven innan och få med mig farten ur och då i princip vara ikapp. MEN. När jag lägger ner cykeln får jag släpp på båda hjulen (förmodligen lite rullgrus i kurvan som någon bil kört upp på varven innan…) och glider ganska handlöst över asfalten till andra sidan vägen. För känsliga läsare kan ni hoppa över nästa stycke.


Foto: Edvard Wendelin

Jag tappar nog aldrig medvetandet men jag har inte någon kontroll över kraschen. När jag kommer till sans är jag på marken, med handflatorna i och huvudet över asfalten. Blodet forsar rätt friskt och jag vrålar av smärta på varje utandning. Det känns som att hela ansiktet har blivit mosat och jag vågar inte känna efter någonstans av rädsla för vad som kan ha hänt. Någon rusar fram och säger förmodligen några lugnande ord och kollar hur det är. En sjukvårdare är snabbt på plats och ställer antagligen lite fler kontrollfrågor. Minns inte så mycket av just det. Hon vill helst lägga mig på rygg för att få kontroll på nacken men det är så mycket blod och slem i näsan som rinner ner i svalget om jag lägger huvudet bakåt så det får bli framstupa sidoläge istället tills ambulansen kommer.
Mamma och pappa som har stått i backen är på väg till målområdet och upptäcker vad som hänt och kommer och håller sällskap och säger lugnande saker fast de förmodligen tycker det ser rätt läskigt ut. Ambulansen dröjer. Tävlingsorganisatören har tydligen inte bokat upp någon för dagens SM-lopp. Jag vill inte gnälla men tycker ändå att det borde vara någon slags regel på mästerskap att ha en ambulans till förfogande ändå… Ca 30 minuter senare kommer den och de kan ge mig smärtlindrande morfin och surra fast mig på en bräda med nackkrage och skjutsa bort mig till lasarettet i Mora.

20150628_043205

Väl på sjukan klipps kläder upp, sår skrubbas, kropp röntgas och det kan konstateras att jag mirakulöst nog inte har brutit ett smack! Alla ben är hela. Alla tänder sitter där de ska. Vänster öga är igenmurat men okbenet är helt, näsan är rak. Jag har ett jack i pannan som måste sys med 5 stygn och vänster ögonbryn tejpas. Underläppen är spräckt på insidan och överläppen är spräckt både in- och utvändigt men det självläker. Ingen hjärnskakning.

Jag får besök av lite familj och vänner och får 2 glas nyponsoppa och smärtlindring till middag. Jag är inte så kaxig och somnar tillslut till snarkningar från de andra 2 tanterna i samma rum. Igår morse fick jag åka till Falun för att få ögat kollat. Jag kunde inte öppna det när jag vaknade men träffade en ruskigt bra läkare där som löste både det ena och det andra.

Först fick jag göra som en vanlig synundersökning. Han täckte över vänster öga och bad mig läsa så långt ner på ”bokstavstavlan” jag kunde. Sedan täckte han för höger öga och frågade vad jag kunde läsa. Inte ett smack…jag såg lite ljus bara. ”mmhm…” Lite pill med vatten och tops och försiktigt dra upp ögonlocket så kunde jag faktiskt få till de där bokstäverna på tavlan även med det ögat! Jag hade kontaktlinser i när jag kraschade så de var rätt angelägna om att få ur den ur det kvaddade ögat. Läkaren droppade i lite bedövning och började sedan försiktigt plocka ur delarna av linsen (som givetvis gått sönder) med en pincett. Sjukt obehagligt men också sjukt imponerande arbete av honom! Efter lite mer kontroll kunde han konstatera att det såg helt ut, bara en liten blödning på vänster sida som skulle självläka, och skickade hem mig!

Jag åkte sedan upp till Gesundaberget och såg killarna plågas uppför backen ett par gånger och imponerades sedan tillsammans med de flesta andra över Alexander Gingsjös fantastiska solovinst!

Tillbaka i Stockholm nu i veckan och repar mig innan det bär söderut mot Holland igen. Hoppas kunna tävla i Burseryd på söndag med min grymma lagkompis Ida som knep 4e-platsen i lördags! Taggad till tänderna på att komma tillbaka på cykeln och låta benen visa vad de kan! Over and out.

Dags att uppdatera!

25 jun 2015

Hej hej! Det har hänt en del sedan sist men jag har inte haft någon vettig åtkomst till internet så det har varit svårt att uppdatera. Ni som följer mig på Instagram har nog förstått att jag hänger i Dalarna i alla fall och har det rätt gött! Jag ber i förväg om ursäkt för att jag inte lyckats hitta några vettiga cykelbilder…

För en vecka sedan fick jag äran att köra Le Peloton igen. Hade lite glömt bort hur satans fort de kör! Höll på att åka av flera gånger men lyckades bita mig kvar och tog förningar där jag orkade, fick lite gliringar när jag inte orkade också. Allt helt i sin ordning med andra ord och riktigt roligt!

I torsdags var det dags att packa bilen full med cyklar och pryttlar igen och bege mig upp mot dalarna. Första loppet på hemmaplan för i år var klassiska Solleröloppet i fredags tätt följt av GP-loppet Soldvarvi i lördags. Man skulle väl kunna säga att mina ben fortfarande satt kvar i en bil på loppet i fredags men hade hunnit vakna bättre till lördagen. Lagkompis Ida Erngren kom iväg med superstarka Ida Jansson och jag kunde parkera på 2a rulle i klungan som var kvar och bara bevaka. Tog glädjande nog hem klungspurten på rätt fräscha ben, skönt för huvudet inte minst!

Sedan dess har det handlat om ett par skapligt nervösa dagar inför tempo-SM som gick av stapeln igår. Mitt livs 2a tempolopp och jag hade aldrig kört så långt tidigare, 30km. Jag har känt mig starkare och bättre i benen i början på veckan nu men tempo är svårt alltså. Det gäller att inte gå ut för hårt och disponera krafterna optimalt. Krävs en del träning för att hitta sitt bästa sätt och ”rätt känsla”.
Jag startade 18.18 igår kväll och hela dagen var bara en jobbig väntan på att få starta. Magen kajakade ur och jag visste inte riktigt vart jag skulle göra av mig själv…

Nåväl. Starten gick och jag gick självklart ut för hårt. Satan vad jobbigt det var ut till vändpunkten. Hann köra ikapp och förbi tjejen som startat 1 minut innan mig innan vi vände i alla fall, men drog inte ifrån så mycket märkte jag när vi hade rundat konan. På vägen tillbaka gick det bättre men det var ändå inte förens sista kilometrarna när jag kom tillbaka över broarna till Sollerön som jag började hitta rytmen. Så dags då liksom… Körde in ytterligare 1 och hade kanske 30-40 meter upp till nästa när jag gick i mål. Här önskade jag att loppet varit minst 5-6km till så jag kunde utnyttja min nyvunna rytm men jaja. Antar att övning ger färdighet, även när det gäller tempolopp ;)

20150623_184626

Kan inte klaga på materialet i alla fall!

I mål kom jag ändå och en 10e-plats för en nybörjare får väl vara godkänt. Hela resultatlistan hittar ni här! Stort grattis till Emma Johansson som vann övertygande och även Sara Mustonen och Hanna Nilsson som knep 2a- resp. 3e-platsen! Dit har jag en bit kvar.

20150624_204529Idag sitter jag och internetar mig i Mora och börjar tagga inför SM-linjet som går på lördag. En skön dag som ska avslutas med att kolla på när killarna plågar sig igenom 50km tempo på samma bana som igår plus lite till då ;) Ganska skönt att ha sitt eget överstökat måste jag säga.

Rev av ett uttömmande distanspass efter loppet igår också i idel fantastiska omgivningar. Dalarna har verkligen visat sig från sin bästa sida den senaste veckan!

Bra ben och pallplats!

16 jun 2015

I onsdags kväll kom min räddare i nöden, Victor, ner för att hälsa på och hjälpa mig att köra hem sen på söndagen! Jag kunde ju inte vara sämre än att servera honom bra väder, cykling och en pallplats ;)

Sista tävlingshelgen i Holland/Belgien innan en liten Sverigeturné är nu alltså avklarad. I lördags var det ny deltävling i ”klubbligan” och jag lyckades komma loss med några andra med knappt 4 mil kvar. Vi samarbetade bra och drog hela tiden ifrån lite. Tyvärr missade jag lite när en av tjejerna attackerade med några km kvar till mål. Jag försökte få de andra att jobba men det ville sig inte så vi fick spurta om 2a-platsen istället… Jag lyckades inte fullt ut men knep 3e-platsen i alla fall!

På vägen tillbaka från racet fick jag problem med bilen då den läckte kylarvätska som ett såll. Paniken började sprida sig eftersom vi hade en lång körning hem till Sverige planerad dagen efter… Som tur var hittade vi en verkstad som hade öppet sent på en lördag och faktiskt kunde fixa problemet samma kväll! Jag var lite stissig där med bilen, all packning och dessutom fokusera på ett lopp dagen efter som skulle avklaras innan hemfärd. Fick i alla fall ihop bitarna skapligt så vi kunde gå ut och ta en sen glass på stan och pusta ut lite (mest jag kanske?).

Söndagen handlade alltså om att packa bilen full med allt bråte jag skulle ha till dels dagens lopp samt allt som skulle hem till Sverige. Var väl lite kluven i huvudet och hade svårt att fokusera på loppet innan start. Mastern skulle vara 7km och inkludera både kullersten och tågräls, inte superpepp på den öppningen men det löste sig bra och jag kunde snabbt avancera upp till 2/3 led och ha bra koll på vägen framför.

Loppet blev väldigt hektiskt med många attacker och tyvärr även en hel del krascher. Jag hade riktigt bra ben igen och kunde både gå med och attackera själv, allt blev dock inhämtat och det hela slutade i en klungspurt. Här drog jag upp Monique i Liv Planturs spurttåg som såg ut att gå riktigt bra! Tyvärr kom ett ännu bättre på andra kanten och vi fick se oss smått besegrade. Veerle hade dock valt rätt och kunde spurta in som 8a, Monique 10 och jag kämpade mig till en 23e-plats med det som fanns kvar i benen. Totalt gav det oss en 2a-plats i lagsammanställnigen för dagen. Sjukt bra med alla andra proffslag på plats!

Efter snabb dusch började sedan den låååånga körningen hem. Värst hade jag det mellan ca midnatt och 3-snåret fram till färjan i Puttgarden. Långa tyska, raka, mörka motorvägar med en snarkande Victor bredvid. Jag kan inte nog säga hur tacksam jag är för hjälpen, det hade tagit mig sanslöst mycket längre tid att köra själv då jag behövt stanna oftare för att sova och äta etc… Väl i rätt land lämnade vi av ett par hjul hos Alexandra i skåne och tog en fika och klappade hästar hos Victors kompis i Jönköping.

20150615_094416

Nu är det SM-förberedelse för hela slanten, på torsdag åker jag vidare till dalarna och hänger där en dryg vecka innan jag åter landar i storstan. Ser bl.a. fram emot att få leka med cykelkompisar jag inte sett på länge på Le Peloton i morgon!

Festlig helg i Roden!

8 jun 2015

I helgen fortsatte klubbmästerskapen med ett par nya tävlingar. På lördagen hade vi 6 tjejer som körde ett GP på 50km och efter det skulle jag och en annan lagkompis köra ett poänglopp på 10×1,3km. Svinkort och jättesvårt. Det var spurt på varje varv och poäng till första 5. På 5e och sista varvet var det extra många poäng. Den som samlat flest poäng under loppet vann.

Hela tillställningen började med att Minke kom 2a på GP:t! Jag och Veerle kom överens om att hon skulle hjälpa mig komma loss efter 3e spurten, förhoppningsvis med några få till. Jag kom loss med 2 till men det höll bara i ett varv innan vi blev inplockade igen. Hela loppet var sjukt hetsigt eftersom det var så kort och många poäng fanns att hämta varje varv. Som en ca 20 minuter lång maxspurt. Kom loss själv något varv men blev uppäten på målrakan tyvärr. I slutspurten trodde jag att jag skulle kunna kräma ur mer men benen var helt färdiga vid det laget. Tror jag slutade 14e och Veerle 12a.

På söndagen skulle vi beta av ett drygt 10 mil (kort? perspektiven har förändrats något) linje och vi var nu alla 8 till start och visste att vi hade bra slagläge. 2 stora och 3 små varv i nästan ingen vind gjorde att klungan förblev rätt intakt och inte mycket hände på de 2 första varven förutom att jag bröt av en eker ganska tidigt. Helt plötsligt och utan kontakt med någon annan… Fick ett nytt hjul men jakten tillbaka blev ganska jobbig med lite knixiga vägar. Var nästan ikapp när det hade skett en krasch och cyklister blockerade hela vägbanan så jag fick börja om lite. Tog mig i alla fall tillbaka så småningom och kunde andas ut.

På de kortare varven var det fler attacker och folk försökte komma iväg men utan större framgång tills det var ca 1,5 varv kvar och Minke gick loss själv. Klungan var som apatisk och det hände ingenting! Jag blev helt paff då jag visste att det fanns fler lag som kunde och borde försöka jaga in det där. Vi satt och bevakade men det var som att ingen ens ville försöka. Bra för oss iofs men mycket märkligt. På sista varvet attackerades det friskt men luckan till Minke var för stor för att hämta in. Ingen kom loss och det blev klungspurt som Monique vann och vi tog därmed både plats 1 och 2! :D Jag låg bra inpå spurten men hade inte klippet eller orken och slutade som 13e. Kanske inte helt 100 efter att ha varit lite sjuk förra veckan…

Vi har haft grymt kul tillsammans i helgen och kört riktigt bra som lag. Det känns riktgt bra att vara med i ett så grymt lag som kan höja varandra och jobba tillsammans. Några race till med det här gänget i veckan innan hemfärd och svenska vägar i några veckor!

Vila, hemmafix och förberedelse

4 jun 2015

Den här veckan har jag tvingats till lite ofrivillig vila pga av en hals som varit lite grinig. Möjligt att den tuffa helgen med en avslutning i riktigt dåligt väder gjorde sitt för mitt allmänna hälsotillstånd. Oavsett har jag hållit mig lugn och fin och lyssnat på kroppen. Jag missade tyvärr en tävling igår men mitt lag gjorde ett riktigt bra jobb och vann, så jag behövde inte deppa ihop helt ;)

Eftersom Hanna åker hem i morgon har vi ”sommarstädat” lägenheten idag. En såndär überstädning där man drar fram spisen, skrubbar varje kakelplatta och putsar kranarna tills det blänker. Mycket roligare och effektivare att göra det tillsammans än ensam och SÅ skönt efter! Både jag och Hanna känner oss dessutom mycket piggare och solen skiner. Ja ni fattar säkert, vi är på G!

Själv har jag lite drygt en vecka kvar här och några fler tävlingar att beta av innan jag kan bege mig hem. Tanken var att jag skulle få sällskap både på plats här men även i bilen på vägen hem men olika omständigheter gör att jag tyvärr kommer få köra själv. Inte så pepp på det men så är det. Har ni några supertips för att hålla mig vaken och på gott humör på den långa bilresan hem tar jag tacksamt emot dem!

I helgen är det bland annat något slags poänglopp jag ska köra i ”klubbligan”. Har inte riktigt koll på vad det innebär men alltid skoj med något annorlunda! I övrigt handlar nu de närmsta veckorna om att förbereda mig så bra jag kan för SM som går i Dalarna i slutet på månaden. Ska bli ganska gött att komma hem igen, träffa vänner, familj och tävla på hemmaplan.

Närmsta fokus är dock de race jag har kvar här och hjälp mig gärna hålla tummarna för att Hanna får ett bra besked av läkaren idag så hon kan börja träna igen!

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!