Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Acht van Chaam

30 jul 2015

Jag har nu betat av 7 av 8 lopp sedan förra tisdagen och är fortfarande hyfsat hel och ren! Igår var det nästintill hemmaplan då jag tävlade på cykelavstånd från Breda (åkte dock bil, men behövde få med mig lite extra hjul och annat trams).

Efter oss var det uppvisningslopp för herrproffsen så det var mycket publik och fest runtom. Rolig miljö att tävla i! Varvet var kort, ett par km och har för mig att vi körde 14 varv. Efter så många lopp på kort tid har jag inte riktigt haft ork att engagera mig i alla detaljer kring de olika tävlingarna… Tanken var också att jag skulle ha hunnit snurra något varv på banan innan så jag visste hur den såg ut men folk började ställa upp tidigt och uppvärmningen uteblev. Kände mig ändå inte särskilt stressad av det utan tänkte att det ger sig säkert bara jag tar mig fram i tät fort.

Många bra namn på startlistan hade bestämt att göra loppet riktigt hårt från start och det satte iväg i en hejdlös fart! Lade en hel del energi på att ta mig fram fort då känslan var att det skulle spricka av både här och där ganska omgående. Det gjorde det och jag lyckades vara på rätt sida. Fick bita ihop ordentligt några gånger, men när jag var på banan var jag med i tävlingen. Ville ha kul och hellre göra lite för mycket än att bara åka med.
Det blev tillslut 5 som kom loss från klungan. Själv fick jag en ganska bra lucka med några varv kvar men blev uppäten ändå och det hela slutade i en klungspurt. Jag fick inte till det riktigt och rullade in på en 14e-plats. Ändå nöjd med ett roligt race och ganska pigga ben!

Jag ska ärligt säga att jag har pendlat lite mentalt med att ladda för så många lopp under så kort tid. Fick ny energi från 2a-platsen i lördags men engagemanget kanske inte har varit 100%… Som bekant är ju den mentala biten av stor vikt för prestationen så igår kändes det så bra att ha kul under hela tävlingen även om benen pekade rakt ut då och då. Det är ju därför jag gör detta, det är roligt! Roligt att testa sina egna gränser. Roligt att testa andras gränser. Roligt att komma i mål med ett leende på läpparna trots att man inte vinner!

Vi i laget stannade kvar efter och åt, kollade på herrarnas lopp och snackade skit tills folk började mumla något om ”jobba i morgon”… En bra dag med ett bra gäng helt enkelt!

Lite lugn fram till lördag nu då jag tävlar i Belgien. Nästa vecka är det hem till Sverige och ladda om både kropp och knopp för nästa utmaning som blir Tour of Norway med landslaget i mitten på augusti! :)


7-14-7-2 = halvvägs!

26 jul 2015

8 inplanerade race på 1,5 vecka och jag har kommit halvvägs med ett rätt bra facit! Jag har besök här i Breda av ytterligare några svenskar och vi kör kriterium/kermis i Belgien och Holland för att få fart på benen, mera tävlingsvana och såklart för att det är skoj! Konceptet är så rackarns enkelt; man kommer dit, skriver in sig och betalar 10€, kör, lämnar igen nummerlappen efter och får 5€ tillbaka (plus ev. spurtpriser som alltsom oftast är på varje eller vartannat varv). Varven brukar vara lite längre i Belgien, 5-7km oftast, och man kör runt 80-90km. I Holland är varven kortare och fler (och plattare!), i onsdags körde vi t.ex. 50 varv och fick ihop 65km! Galet.

erpe mere5Jag har haft lite problem med mina vänstersvängar efter kraschen på SM men det börjar reda ut sig och igår var väl första loppet där jag inte alls tänkte på det eller kände att jag fegade. Skönt! På dom här mindre lokala rejsen kan jag tillåta mig själv att testa och ta för mig lite mer då motståndet inte är lika mördande hårt som på UCI-loppen.

Igår var jag på god väg att få till något bra. Banan passade mig, jag hade pigga ben och huvudet var med. Jag attackerade otalet gånger på olika ställen men fick liksom inte till det där avgörande och kom inte loss. Tyvärr var det andra som fick till det och klungan jag satt i fick finna sig i att spurta om en 4e-plats där jag då blev 7a totalt. Inte fy skam, men hade velat få ut mer av slitet.

Ny chans kom redan igår. En av de stora fördelarna med den här sporten, man hinner aldrig gräva ner sig för något då det hela tiden kommer upp något nytt att fokusera på framåt! Lierde i Belgien var platsen för drabbningen och banan var både jädrigt blåsig och backig. Motvind där det var som mest uppför såklart, 9 varv skulle avverkas med spurt på varje varv. Första varvet gick i snigelfart (förmodligen för att många med mig inte hade kört varvet och ville få koll på hur det såg ut och hur vinden låg på), men redan på andra varvet var det 2 som kastade loss ganska tidigt och fick en hyfsad lucka.
Ut på en flackare utförslöpa tog jag min chans och drog på en attack för att köra ikapp de 2 utbrytarna. Jag fick ingen med mig men lyckades gneta ikapp de 2 själv och visade lierde1direkt att jag ville vara med och köra så vi fick bra snurr. Lite meningsskiljaktigheter efter första målpassering där en av de andra ställde sig upp för att spurta för premien, några väl valda ord efter det men tillslut kom vi överens om att det ändå var bäst att samarbeta för att hålla klungan på behörigt avstånd.

Motvindsbackigheten började ta ut sin rätt på riktigt redan näst sista varvet så när en av de andra gick loss där på sista varvet hade jag helt enkelt inget att att sätta emot och den 3e tjejen var ännu tröttare än mig. Jag försökte jaga på andra partier men kom aldrig ikapp och fick se mig rulla in på en 2a-plats. Jag hade släpat in den 3e tjejen på min rulle hela sista varvet så hon lade sig frivilligt för en 3e-plats, fair play. Gött att få till en pallplats efter 2 dagars bra och aggressivt tävlande av mig. Det ger den där lilla extra moroten till de race som är kvar innan lite vila och även ro i huvudet som börjar bli rätt tävlingstrött.

Jag började ju med att påstå att jag var halvvägs, så vad har jag då kvar? Idag åker vi tillbaka till Belgien för nytt lopp, i morgon och onsdag kör jag i Holland och på lördag är det UCI-lopp i Belgien igen. Hem till Sverige på söndag om en vecka, kan ni fixa sol och vackert väder tills dess? :)


Bene Ladies Tour – upp som en sol ner som en pannkaka

19 jul 2015

Till det här etapploppet var vi 4 från De Jonge Renner och 2 inlånade från Liv Plantur (Floortje Mackaij och Lucy Garner). Allting började väl och vi kunde hitta varandra bra och högt upp i klungan. Jag kom iväg i en tidig utbrytning på första etappen som tyvärr inte fungerade så bra och blev inhämtad efter en liten stund. Jag hade dock inte slösat så mycket energi att jag inte kunde gå tillbaka till business as usual efter. Mot slutet kom Floortje iväg med 3 andra och vi andra kunde ligga och bevaka på ett bra sätt i klungan. F spurtade in som 2a i utbrytargruppen, Lucy tog klungspurten och jag kunde klämma till med en 8e-plats! Allt väl så långt och F fick ikläda sig den vita tröjan för bästa U23.

Etapp 2A var ett kort tempo på dryga 6km. Platt bana med en sväng/km ungefär. Knepigt när det är så kort. Eller tempo är ju alltid knepigt att få till men jag tycker jag fick ur det mesta jag hade i mig då benen höll på att explodera på upploppet. Placerade mig någonstans i mitten av fältet men vi fick in 2 på topp 10 igen!

Så till eftermiddagens etapp 2B som slutade i katastrof. 4 varv skulle avverkas på en ca 25km lång bana med 3 kullerstenssträckor. 2 korta och en på dryga kilometern. Det kändes redan tidigt att klungan var nervös. Kanske trött från tempot och lite spänd på kullerstenen. Rätt bråkigt om positionerna men jag lyckades hålla mig där jag ville. In på den långa kullerstenen satt jag högt och fint nånstans kring 3-4 hjul (fick plats typ 3 i bredd) och kände att jag hade bra koll på läget. Efter dryga 100m börjar det stöka framför och cyklisten snett till höger framför mig kommer plötsligen farandes ut mot mig och kraschen är oundviklig. Det blir en rätt stor krasch då det är så trångt och cyklister får snirkla sig förbi. Jag kommer på fötter, trasslar ut cykeln och kollar så att hjulen snurrar och allt ser ok ut (plus jag själv då) och börjar trampa vidare. Inser dock ganska snart att något med bakhjulet/bakväxeln inte är som det ska och kastar upp handen i luften för att signalera hjälp. Det tar tid. Bilarna har såklart också fastnat bakom högen av cyklister.

Får i alla fall tillslut en ny cykel men sadeln är för hög så jag trampar på ståendes ett tag tills bilen kör ikapp igen och jag får hänga i den medan Wil sänken sadeln. Det går hutlöst fort men adrenalinet pumpar och jag klamrar mig kvar. Försöker sedan pace:a men kommissarierna är stenhårda och skickar iväg min bil med en ”final warning”. Jag ser ingen framför eller bakom men försöker desperat kriga på själv. Tyvärr finns det inte heller någon karavan att tala om då bilarna kom loss lite en och en från kraschen och eftersom det nu var sånt avstånd fram till huvudfältet brände de om mig för fort för att jag skulle ha en chans att få någon hjälp… Jag måste surt kliva av efter 2 varv då jag är för långt efter och får således inte starta på sista etappen idag. Besviken, ledsen, arg och förbannad är bara förnamnen.


Bra positioner i mastern. Floortje längst fram i vitt och jag strax bakom.

Positivt är att teamet i övrigt körde riktigt bra och behåller sina positioner!
Jag åkte ”hem” till Breda sent igår och hejar på avstånd idag istället. Kändes inte som att det fanns så mycket poäng med att vara kvar och känna mig deppig, bättre att få en lugn dag här och göra upp nya mästerplaner framåt.

Tour de Feminin

15 jul 2015

Nu har det varit full rulle ett tag igen! Efter den olyckliga kraschen på SM var jag hemma i Stockholm och kurerade mig och betade av på att-göra-listan som alltid finns när jag är på hemmaplan. Mycket trevligheter med både vänner och familj klämdes in och läkningen av ansiktet gick riktigt bra!

Det gick så bra med kroppen att jag stod på startlinjen redan på söndagen igen på Västboloppet i Burseryd. Visste inte riktigt vad jag skulle vänta men ville hoppa upp på kolfiberhästen så fort som möjligt igen för att känna att jag fortfarande var trygg etc i tävlingssituation. Två grusvägspartier väntade längs banan varav den första var rätt ”nygrusad” och således rätt slirig… Jag fick punka där redan på andra varvet. Tog lite onödigt lång tid att få ett nytt hjul från neutral service som dessutom var 10-delat istället för 11 som jag borde haft, men det är en annan historia. Tappade ytterligare tid på det sliriga gruset (better safe then sorry tänkte jag i mitt stilla sinne). Var först nära att bryta vid varvning då det inte kändes så skoj längre men kom på andra tankar och satsade på att få till ett bra träningspass istället. Så jag köttade på i min ensamhet, kom ikapp lite tjejer som jag faktiskt körde ifrån, allihop, och det gav ju lite extra energi. Kom till sist i mål som 9a. Trist med punkan men nöjd över att kroppen ändå kändes bra och att jag fick med mig ett bra pass!

Från Småland brummade jag vidare till Skåne och bodde över hos Alexandra. Vi badade i havet och åt och drack gott innan jag på måndagen körde vidare till Breda. Det gick förvånansvärt bra! Jag kunde sova lite på båten mellan Danmark och Tyskland och hade sedan ork att bränna hela vägen fram med bara ett tank/kaffestopp. En dag i Breda för att fixa nytt däck (efter punkan på söndagen), tvätta, handla mat till Tjeckien (måste ju gardera sig), träna och packa om. 07.15 på onsdagen mötte jag upp mina lagkompisar för att åka vidare till Krasna Lipa i Tjeckien för att köra Tour de Feminin. Jag sov hela vägen…

För att försöka komprimera historien lite så gick det väl både bra och dåligt för egen del men generellt sätt bra för laget! Jag fick med mig en 8e-plats på 2a etappen. Ett lopp jag är väldigt nöjd med eftersom jag både kunde göra ett bra jobb som hjälpryttare och även få chansen att spurta till mig en egen placering på slutet. Jag tappade sedan olyckligt kedjan på tempot dagen efter och fick stanna och pyssla, sjukt besviken efter det. Körde hyfsat på etapp 1 och 4 och var rätt paj i benen på etapp 5 och fick finna mig i en gruppetto sista 50km. Bäst var att Hanna fick med sig en 3e-plats på sista etappen och blev 11 i sammandraget! Vi har haft skoj, vädret har varit med oss och jag har väl som vanligt lärt mig en hel del nya saker ;)

Efter en (för) snabb tripp hem hann jag komma ikapp lite i måndags. Tvätta, packa upp, handla, träna… på kvällen mötte jag upp Isak på stationen som kommer vara här till torsdag och hålla sällskap. Jag bjöd på en fin runda med massa regn, platta vägar och rätt grå utsikt igår. Vi hann dock med att besöka Belgien inte mindre än 2 gånger!

På fredag drar BeNe Ladies Tour igång, 4 etapper på 3 dagar och det är bara att ladda om.



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!