Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Mest lästa


Ingen rast och ingen ro!

31 aug 2015

En vecka sedan festligheterna i Vårgårda nu och i morgon börjar Holland Ladies Tour. 6 dagar, 6 etapper och vi är ett av bara 2 klubblag som får vara med och leka med proffsen! Peppad och lite spänd som vanligt. Jag älskar ju att tävla med och mot de bästa och ska verkligen försöka visa vad jag går för!

Vi kommer bo i självhushåll under veckan så det blir ju lite som ett träningsläger och ett fint sätt att avsluta säsongen med laget på. Oklart om det kommer finnas tillgång till internet så jag tänkte därför ge en liten heads up om vad jag kommer pyssla med om jag skulle försvinna lite från min sociala media-värld haha!

Kommer åter till Breda på söndag kväll alltså och redan på måndag morgon styr jag vidare mot Belgien för att köra Lotto-Belgium Tour med landslaget 8-11/9. Fullt ös med andra ord och det gäller att komma ihåg att äta och återhämta sig bra från dag 1! Jag ser verkligen fram emot dessa stundade etapplopp men är medveten om att det gäller att vara noga med detaljerna om jag ska hålla hela vägen. Håll gärna en tumme eller 2 och alla peppande tankar mottages tacksamt :)

Over and out!

Träningsreflektioner: Puls, watt eller känsla?

28 aug 2015

Vanligtvis baserar jag mycket av min cykling på känsla. Det är såklart väldigt strukturerat och jag går sällan utanför ramarna men det handlar ändå mest om vad jag känner i kroppen. Undantagen handlar om när jag ska hålla viss puls under olika typer av tröskelintervaller.

Ni som känner mig vet att jag sällan ”nördar” ner mig i siffror, digram eller grafer. Från början handlade det om att jag inte ville stressa mig själv onödigt mycket över vilka nivåer man ”bör” komma upp i på olika pass enligt olika mätinstrument. Senare har jag kommit till sans med att alla är olika, tränar på olika sätt och mår bäst av att mäta eller inte mäta.

Under senare delen av sommaren har jag dock fått låna en wattvev som jag trampat runt med och fått känna in lite. Även om jag fortfarande inte är någon siffernisse tycker jag att detta är rätt så intressant. Det kan verkligen ge ytterligare en dimension till träningen där den oftast stämmer mer överens med min känsla i kroppen. Det kanske inte går så fort i tex rak motvind men jag kan då ändå se att jag tar i satan och får ut bra träning. Jag har dessutom fått lyxen av att få mina siffror analyserade och kan dra nytta av det för fortsatt träning och upplägg.

Jag börjar mer och mer förstå mig på hur det hänger ihop och ju mer jag förstår själv desto lättare har jag att motivera mig. Pulsen är en del och ibland älskar jag när benen är starka och det är lätt att komma upp till nivån jag ska hålla. Ibland vill jag mörda pulsvisaren med blicken för att den inte vill röra sig hur mycket jag än tycker mig ta i. Därför känns det som att det här med watt är nästa steg i min teknikutveckling ;)

Jag började på noll för ett par år sedan, har sedan bytt upp mig materalmässigt steg för steg, var sugen på watt redan innan den här säsongen men fick prioritera annat. Till nästa år får jag se till att det händer. Jag tror det kan hjälpa mig ta ett litet steg till på min väg mot cykeltoppen i såväl min dagliga träning som på tävling.

World Cup Vårgårda

24 aug 2015

Världscup på hemmaplan och svenska flaggan på kläderna är självklart speciellt och stort. Det var precis ett år sedan jag fick köra för Sverige för första gången. Då, 2014, gick det inte så bra då jag synade asfalten och fick köra själv största delen av tävlingen. I år var jag övertygad om att det skulle gå bättre. Jag har hunnit skaffa mig mer rutin, kört mot både detta motstånd flera gånger och dragit på mig den svenska dressen flera gånger. Ju mer rutin desto mer kan jag fokusera på själv loppet och vad jag ska göra på cykeln och lägga det som händer runt omkring mer åt sidan. Jag ska dock inte låstas som att jag inte var nervös innan, för det var jag. Det handlar om det största som händer på damsidan, de bästa lagen på plats, de tuffaste banorna, tv-sänt. Självklart vill man visa sig från sin absolut bästa sida!

IMG_1142-250x140

Vi samlades redan i fredags och hade lite lätt träning på banan, som hade ett nytt större varv före de ”vanliga” korta, i lördags och smidde planer för inför loppet igår. Jag kände mig verkligen taggad och benen kändes kanon på träningen i lördags!


Foto: Christer Hedberg

Starten var redan klockan 9.15. Lite onödigt tidigt kan man tycka men för att SVT skulle kunna vara med och sända var det värt att ställa klockan. Det känns häftigt att få cykla ett flera timmar långt lopp som livesänds, heja damcyklingen! Jag hoppas att fler tar efter och ger oss den uppmärksamhet vi förtjänar. I steget längre lockar det större sponsorer till sporten och vi kan få bättre förutsättningar för cyklisterna!


Foto: Anton Vos

Så till själva loppet. Kom igen Sara, kom till saken!
Jag hade på förhand tänkt att det skulle bli attack-cykling ute på stora varvet med böljande landskap och väldigt kurvigt (lätt att försvinna iväg utom synhåll) men det var väldigt avvaktande. Visst gick det rätt fort men ingen som riktigt tog något initiativ. Detta gjorde att det blev rätt stökigt i klungan, tight och många på tårna OM något skulle hända, samt svårare att avancera (då vägen också var rätt smal). Inför grusvägen vart det bättre fart då alla ville ha en bra position. Jag placerade mig rätt bra, kunde sedan dessutom avancera rätt lätt på gruset och kom ut på andra sidan ganska precis där jag ville vara. Det fortsatte sedan att stöka lite, någon blev prejad ner i gräsdiket till höger om mig (ingen större fara) men jag klarade mig fint. Vi satt oftast bra tillsammans i laget och då är det lättare att få arbetsro i klungan.


Foto: Anton Vos

Inpå småvarven blev det lite bättre fart. Knixigt, inte så långt kvar och en bra backe att attackera i (alternativt bara göra sig av med folk i svansen). Jag och Hanna satt bra tillsammans och jag kunde gå med i de attacker som var. Det kändes fantastiskt med så mycket folk som var och hejade, gav extra energi och kul att kunna vara med och tävla i front! Ut på näst sista varvet hade dock min offensiv börjat ta ut sin rätt och jag orkade inte kriga mig upp i tillräckligt bra position för att komma med i första gruppen när det sprack av precis innan backen. Glad dock att se Hanna där framme!

När vi hade insett att vi inte skulle komma ikapp den undflyende gruppen framför (som var rätt stor) slogs farten av en smula. Lite småattacker men mest gick vi runt och ville bara ta oss i mål. Jag trodde vi bara var en 10-15st i vår grupp men det visade sig att vi var ett 30-tal. Såhär efter känns det ju bra, för det betyder att jag höll mig i front hela tiden ;)


Foto: Anton Vos

Summa kardemumma har det varit en rolig helg med ett skojigt race som grädde på moset och pricken över i. Även om loppet inte blev som jag tippat på förhand med mer avvaktade cykling så tycker jag vi lyckades hantera det bra och gjorde en bra laginsats. Det är ju svinkul att få cykla på den här nivån, mäta mig med de allra bästa som går att hitta och den här gången dessutom på hemmaplan!

Idag blir det simning och gym för att ge kroppen det den behöver för att orka hålla ihop. Nästa utmaning blir Holland Ladies Tour som börjar 1/9, vilket innebär att jag styr min kos tillbaka till Breda på onsdag. Nu ska jag njuta av den fina svenska sensommaren!

Ladies Tour of Norway

18 aug 2015

I helgen som var fick jag dra på mig landslagskläderna igen. Alltid en ära och väldigt roligt! Jag hade på förhand hört mycket bra om loppet, bra arrangemang, fina banor och starkt startfält.

I fredags skulle det köras ett kriterium i Halden där 4 av 6 cyklister fick starta. Vi ställde upp med mig, Hanna, Sara och Emilia. Eftersom jag inte hade tävlat på länge (2 hela vekor!) var jag lite nervös över hur benen skulle kännas. Kändes som att jag varit SÅ långt bort från tävlande även om det inte egentligen var så. Mer ur zonen i Holland.

Vi skulle köra 30min plus 5 varv och det gick precis så fort och hårt som jag på förhand hade kunnat gissa. Eller möjligen lite hårdare till och med. Mina ben pekade rakt ut efter bara några 100 meter och jag började fundera på hur jag öht skulle överleva! Fick gräva riktigt djupt för att bita mig fast och hade tyvärr inte så mycket att ge till laget. Försökte mig på en attack med det sista jag hade med 4 varv kvar för att om möjligt ge de andra lite arbetsro inför avslutningen men det var väl det enda vettiga jag kunde åstadkomma.


Skojskoj! :D

Riktigt grym stämningen i Halden och kul att tävla igen även om benen inte kändes fantastiska. Dom hade inte vaknat från semstermode…

På lördagen var det sen start kl 14.00 i Strömstad och vi skulle passera gränsen några gånger, ta oss an några bergspriser och spurter på vägen in mot Halden där 4 avslutnignsvarv väntade. Solen sken, stämningen var god och jag var rätt nervös över om benen vaknat tillräckligt efter fredagen eller om de var i fortsatt chock. När mastern släppt kände jag ganska snart att det glädjande nog var helt andra ben än dagen innan! Vi jobbade bra tillsammans och var med på det som hände och hade nästan alltid med någon på de attacker som gick.
11885376_1181094588582652_6398611703947487156_nPrecis där jag grämt mig för att jag borde gått med kommer Emilia upp och säger att vi måste vara mer på och jag känner mig träffad. I nästa sekund attackeras det igen och jag är på hugget och sliter mig med ca 6 andra som kör in en grupp på 3-4 där Sara redan är. Vi blir en liten grupp som tyvärr har lite svårt att hitta flyt. Det går i vågor, vi har som mest strax över minuten till klungan vill jag minnas. Sen krymper avståndet plötsligen drastiskt då Rabobank, som missat, driver på i klungan och vi blir uppätna mitt i en rätt bra uppförsbacke. Jag sjunker som en sten genom klungan och klarar med nöd och näppe att slita mig med i svansen.

Härefter får jag slita lite innan jag hämtat ny kraft och försöker fortsätta vara med på vägen in mot Halden. På de avslutande varven bildas en grupp på knappa 20 som jagar de 2 som ligger först. Emilia och Sara är med där, jag och Hanna ligger i gruppen bakom och Linnea och Ellinor strax bakom oss. Duon klarar sig precis, Emilia spurtar in till en snygg 5e-plats! Jag kommer in i första led i våran grupp i sista kurvan och tänker att jag tar spurten. Det dyker tyvärr upp en annan tjej i innerkurvan som inte kan hålla emot i svängen och sopar med sig hela förstaledet och vi får syna asfalten. Både jag och cykeln klarar oss ok men så jädra trist och onödigt.

I söndags var det tidig start kl. 10.00 på gamla Svinesundsbron. Blåsigare än dagen innan men inte lika backigt. Här gällde det att hjälpa Emilia och Sara så gott det gick. Jag kände av vänster ben och axel i mastern (när man har tid att känna efter) men sedan var det annat som tog över koncentrationen och jag tänkte inte alls på kraschen dagen innan. Boels kontrollerade fältet väl och det hände inte så mycket i början. Vi lyckades sitta rätt bra tillsammans och kunde snacka ihop oss och körde bra som lag. Var återigen med på det mesta som hände. Vid ett tillfälle hade det gått iväg en liten grupp där vi inte var med. Jag såg min chans att stöta ikapp utan att få med mig så många, eller någon alls, när det öppnade sig en smal passage ute i vägrenen på högersidan och jag spättade iväg. Kom loss själv, såg Vera Koedooder från Bigla strax framför och började fokusera på den tempostarka åkarens bakhjul. Hon kom ikapp gruppen snabbare än mig och när jag hade ca 50m kvar var jag helt dränerad på kraft men på något vänster kunde jag ändå ställa mig upp och trycka det där sista. Behövde en liten stund för att få ner puls och andhämtning. Var ingen riktig organisation i gruppen och snart nog kom klungan ikapp men då hade i alla fall mina lagkompisar inte behövt jobba något.

11260570_1181093885249389_3265782351741679738_nHärefter gjorde jag mitt bästa för att sätta de andra i vinskydd och dra fram dem till bättre positioner men kände hur krafterna började tryta. Med 2 varv (av 4) kvar inne i Halden fick jag se mig besegrad och släppa. Sara spurtade in på en 7e-plats!

 

 

Jag har verkligen haft en superhelg! Massor av skratt, trams och även djupare diskussioner. Sånt bra gäng och alla mina förhoppningar om banor och arrangemang infriades. Grym publik och jag har verkligen njutit av att tävla :)

Den här veckan laddar jag om, blir av med stelhet, köper ny hjälm (tack för lånet på söndagen Sara, hoppas vi kunde lura några med 2xMustonen!) och planerar för ytterligare en skojig helg i Vårgårda. SVT sänder världscuploppet på söndag så då vet ni vad ni har att göra. Ny bansträckning i år med lite grusväg, det kan bli hur spännande som helst!

Bröllop, återhämtning och nya tag!

11 aug 2015

Så har dom gift sig, Nisse och Johanna, och det var så fantastiskt vackert! Kanske bästa kvällen på hela sommaren i fredags? Det var varmt (av solen och kärleken såklart!) och skönt så vigseln kunde hållas utomhus som planerat.

Det fullkomligt strålade om brudparet och det går liksom inte att beskriva alla känslor som flödade. Jag är en sjukt stolt och lycklig syster, vän och svägerska :) Jag tror att Nisse och Johanna också var de som dansade mest och höll igång tills dom stängde. Jag hoppas att dagen blev precis så fantastisk som dom hade täkt sig!


Foto: Catarina Axelsson (www.catarinaaxelsson.com)

Det passade väldigt bra att jag inte hade något tävling eller liknande planerad i helgen, har verkligen njutit av att ha ”semester”! Till helgen som kommer ska jag dock till Norge med landslaget så i söndags var det dags att kicka igång benen igen. Och vilken kick sedan!? 30-sekundare i söndags, 4:or igår och tömningsdistans idag. Hej hej benen liksom, nu är dom vakna igen!

I övrigt har det såklart blivit en hel del fika med både vänner och familj (välkommen till släkten Penton älskade Johanna). Fick undervisa mina föräldrar i hur man gör både pumpamos och hajkbanan i lördags, hur dom klarat sig så länge utan framför allt den senare kunskapen är för mig ett mysterium…

Känns nästan lite konstigt att tävla till helgen igen. Som om det var väldigt länge sedan även om det inte är det. Förmodligen har det varit perfekt att komma ifrån på riktigt och göra lite annat, träffa lite andra människor (som inte cyklar) och kunna ladda om ordentligt för sista delen av säsongen nu. Mycket roligt och stort på programmet kvar men det kommer gå i en rasande takt har jag på känn.

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!