Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Slut på säsongen och nya planer smids

24 sep 2015

Jag har ju snackat om någon slags sammanfattning av säsongen i tidigare inlägg. Det är knepigt att sammanfatta allt som har hänt på olika plan så jag kommer ge er någon slags övergripande känsla över vad det här året har inneburit för mig. Jag ska passa på att njuta av vart jag kommit såhär långt innan jag blickar framåt och jobbar vidare mot större mål.

Den generella känslan jag har nu i slutet av september är kanske något självgod. Jag är glad, stolt och rätt imponerad av mig själv faktiskt. Jag har just avslutat min 3e säsong som tävlingscyklist, mitt första år på internationell nivå och jag sitter fortfarande ihop i en del och med en massa bra resultat och erfarenheter bakom mig.

förahageland

För det första inser jag att jag haft lite tur. Jag har fått vara i ett lag där jag haft möjlighet att tävla allt som laget har ställt upp i, plus lite till. Laget har också blivit inbjudet till en hel drös hårda tävlingar där jag fått mäta mig med de allra bästa. Lagkamraterna har brytt sig om varandra och vi har haft kul tillsammans på och av banan. Allt detta hade jag ingen aning om innan jag åkte ner i slutet på februari, jag hade bara mailat med sportchefen… Skulle jag passa in i gänget? Var jag tillräckligt bra? Skulle det gå att köra allt på programmet? Ja. Ja. Ja. Jag har försökt att ge mist lika mycket som jag fått och det tror jag har varit en stor del till att jag trivts så bra.

Screenshot_2015-01-28-09-06-10

En extremt stor del i en lyckad säsong som denna är planeringen. Jag har en fantastisk tränare, Isak, som brukar tänka lite längre än vad min näsa räcker. Vi är självklart överens om vart vi vill komma och sätter planeringen därefter men oftast känns det som att han tänker, planlägger och berättar så är det bara för mig att hålla med. När jag frågar hur eller varför finns alltid ett rimligt svar tillhands. Det viktigaste för mig är att jag kan vara lugn i att jag är på rätt spår. Jag har varit med och bestämt grunderna och målen, sen har det varit lätt att bara följa planen som lagts upp utefter dessa. Jag är nästan fånigt noggrann när det kommer till träning och vila men om jag skulle börja sväva ut utan att konsultera honom skulle jag förlora min trygghet och lugn. Så funkar jag, kommunikation är viktigt. Någon annan fungerar bäst på något annat vis.



Isak i en ständig chattbubbla (uppe till höger) på min mobil!

Om jag ska prata lite om målsättningar så har jag uppnått en del och haft stolpe ut på annat. För mig var det lite svårt att sätta mål när det kändes som att jag skulle kliva in i helt annan liga. Byta land, byta motstånd, byta banor. Jag fick skjuta lite från höften och lägga in en hel del ”om”. Att vara i toppform en hel säsong går inte så man får sätta mål på lite olika nivåer. Jag visste att det fanns en del UCI-lopp på kalendern men var ju inte säker på om jag var tillräckligt bra för att få köra dem även om mitt lag var där. Så det var ju ett mål, att få köra dem. OM jag nu skulle få det var nästa steg att ta mig in topp-20.
Det var rätt klart för mig att det skulle kunna bli en del kermis och kriterium och eftersom jag kom 4a på ett förra sommaren så var pallen ett mål på något av dessa.
Eftersom världscupen i Vårgårda var något av det sista jag gjorde förra året så blev ett annat mål att få fler landslagsuppdrag.
När jag blickade mot Sverige så visste jag att det inte skulle bli så många tävlingar men SM-pallen var väldigt lockande och inte omöjlig att ta sig in på. Ytterligare ett mål.
Säsongens största puck att sätta i krysset var VM. Långskott kanske några tänker med tanke på min ringa erfarenhet innan säsongen men för mig var det fullt möjligt. Kan någon annan så kan väl jag?

lierde pallenNi som har haft koll under året kan snabbt notera att det blev några fullträffar och några straffmissar. Jag fick köra alla UCI-lopp laget var med på, jag tog mig in på både topp-20 och topp-10. Flera gånger dessutom! Jag fick kliva upp på pallen 3 gånger på nationella lopp men tyvärr ingen vinst. Jag har varit aktuell för alla årets landslagsuppdrag, på BeNe tour körde jag dock för mitt klubblag som också var på plats.
På SM hade jag benen för en pallplats men en olycklig krasch sabbade tyvärr de drömmarna. Som ni redan vet kom jag inte heller hela vägen till VM men kände att jag var snubblande nära och det får vara gott nog. Så länge ;)

När säsongen började närma sig sitt slut kände jag att jag ville ge mig själv chansen att fortsätta utvecklas. Mer tid till träning och återhämtning för att ta flera kliv framåt. Dessa tankar har lett fram till att jag kommer att vara tjänstledig ett år till. Jag är fortfarande ny i sporten, jag har massor av bitar att utveckla och många timmar i sadeln att ta ikapp på mina med/motcyklister. DET är motivation för mig. Att veta att jag ändå står mig rätt bra i cykelvärlden nu och har SÅ mycket jag kan bli bättre på! Jag har en hel del arbete kvar kring hur nästa säsong kommer att se ut och hur jag ska få det att gå runt men jag lever efter devisen att vill jag något tillräckligt mycket så hittar jag en väg. En annan klyscha är ju att man bara ångrar saker man INTE gör. Vad jag vill säga är egentligen full gas framåt och jag hoppas ni vill vara med på den fortsatta resan!

Här vill jag tacka alla som hjälpt mig fram hittills. Ni är så många att jag hoppas ni känner er träffade när jag säger ingen nämnd ingen glömd. Jag hoppas också att ni känner hur tacksam jag är för ert stöd och hur delaktiga ni är i mina framgångar!

Hemma fast ändå inte

22 sep 2015

Nu har jag varit i Sverige i en knapp vecka och det är ju hemma. Jag har dock min egen lägenhet uthyrd månaden ut så jag har mellanlandat hos mamma och pappa. Känns som hemma fast ändå inte och jag kan inte bärga mig tills jag får komma hem till mig och släppa livet i resväska för en lite längre period. Det mentala slitaget är nog större än det fysiska just nu. Jag vilar både kropp och knopp och det behövs!

I helgen fick jag chans att åka ut till Sandhamn och insupa det sista av sommaren. Så skönt att inte ha några tider att passa, inga träningspass att genomföra och inga måsten att göra. Bara umgås, njuta av solen och de vackra omgivningarna som Stockholms skärgård erbjuder. Energinivån höjdes ett par snäpp!

Idag har jag gett bilen en minst sagt välbehövlig tvätt både in och utvändigt. Efter en säsong med cyklar in och ut i alla väder och otalet mil kors och tvärs, hit och dit var det väl det minsta jag kunde göra för den. En ovärderlig kompis i mitt cykelliv och även om vindrutetorkarna gav upp i regnovädret på vägen hem som kom jag hela vägen hem med hela mitt pick och pack. Som ny kanske är att överdriva men för sina 30.000 mil så ser den ändå rätt ok ut nu igen…

Nu har ju även VM dragit igång i Richmond och jag hade självklart velat vara där. I år räckte jag inte riktigt till men jag siktar framåt och ser tillbaka på ett första internationellt år där många mål uppnåddes och där jag på det hela taget är nöjd med vad jag lyckades åstadkomma. Mitt tredje år som tävlingscyklist har utvecklat och gjort mig ännu starkare. Jag känner mig, som ni på ovan rader förstått, klar med den här säsongen nu och hejar med glädje från hela hjärtat på de som tampas i USA innan de också får säsongsvila ;)

Kroppen börjar känna sig redo för lite aktivitet efter en veckas vila men jag får avvakta vad huvudet säger. Jag vet att det kommer krävas mental styrka framöver så gäller att samla på mig reserver att ta av senare. Familj, vänner och aktiviteter jag annars har svårt att tacka jag till står överst på listan just nu.

Hur summerar man 2 etapplopp på raken?

12 sep 2015

Ja, hur ska jag nu lyckas sammanfatta detta på ett effektivt sätt? Det finns så mycket att berätta, jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Samtidigt är jag helt slut både i kropp och knopp så om det hade gått att säga allt i en mening hade det ju varit lite lätt fantastiskt haha! Kanske kommer erfarenheterna från de senaste 2 veckorna portioneras ut sporadiskt framöver, ibland vet jag ju inte riktigt vad jag lärt mig förens jag får användning av kunskapen igen.

CORVOS_00025505-076Förra måndagen samlades vi i mitt holländska lag, De Jonge Renner, för att köra ett 6-dagsars etapplopp (Boels Rental Ladies Tour). 5 linje-etapper och 1 tempo. Väderprognosen sade regn hela veckan, en del vind som vanligt, ganska svalt och varierad terräng. De flesta etapper rätt platta men den sista var mördande, delar av banan från Holland Hills Classic och de avslutande varven inkluderade bl.a. 5x Cauberg.
1506530_878906278857448_4341135855794536785_n

I början av veckan hade jag en rätt bra känsla i kroppen, lyckades vara med där det hände utan att slösa för mycket energi och inför tempot låg jag 22a i sammandraget som bästa icke-proffs totalt också! Tempo har jag ju inte hunnit köra så mycket så planen var att försöka att tappa så lite tid som möjligt. Om jag räknat rätt var detta min 5e start på tempocykel. Någonsin. Jag slutade någonstans i mitten av fältet (runt 100st totalt) och det var helt fruktansvärt jobbigt! Min lagkompis Minke blev bästa klubbcyklist och fick ikläda sig tröjan för dagens mest offensiva åkare. Dessutom på orten där hon bor. Behöver jag säga att det blev en festlig kväll? :)

På lördagen hade jag en del bekymmer med först punka och lite senare gjorde jag en närmare bekantskap med en trottoarkant och fick byta cykel. Kom in först i 2a-klungan 11sek efter tätgänget. Besviken och började känna mig sliten i kroppen.
Sista dagen var det lite mer spänt i startfållan då vi visste att det var den tuffaste etappen som väntade och allas ben började nog kännas lite. Masterbilen släppte iväg oss efter ca 2km i ingången till en backe och det blev åka av DIREKT! Jädrar vad det kördes alltså och jag tror att det kom iväg en grupp på 11st redan i andra klättringen. Jag hade nästan inte hunnit vaknat ju och fick bita i för att hålla hjul på den framför. Tänkte att det måste ju slå av någon gång. Men nej. Icke. Försökte avancera men fasen vad det stretade emot i benen och jag kunde inte komma förbi och fram. 2a gången uppför Cauberg såg jag att det sprack av framför och jag hade inte en chans att täppa till. Vi blev då en 3e-klunga som harvade på tillsammans. Några klev av varje målpassering men jag gnetade på och ville verkligen ta mig i mål! Vi samarbetade hyfsat och kom in drygt 10min efter täten. Inte något glamoröst resultat men en supertuff bana och bara 57 som kom i mål totalt. 114 startade första dagen.


Foto: Bert de Vries

Så, hem fort som attan efter söndagens etapp för att tvätta cykel, tvätta kläder och packa om. Måndag 9.30 satt jag i bilen tillsammans med Linnea och Alexandra för att köra till Zingem i Belgien. Lyckligtvis körde Alex så jag kunde ta en tupplur på vägen dit. Ut och rulla ur benen lite och möta de andra i landslaget lite senare på dagen. Fantastisk middag (som det visade sig att det skulle bli varje dag!) och lite genomgång för de kommande 4 dagarna av Lotto-Belgium Tour. Vi var på pappret ett av de starkaste lagen och ville gärna visa att teorin stämde överens med praktiken. 3 ganska platta inledande dagar följt av en inte alls platt sista dag med bl.a. 2 vändor uppför Eikenmolen och Kapelmuur samt 1x Bosberg och lite andra fina motlut.

11986957_10207968815646079_8885272405925029315_n

Hela veckan har vi kört bra tillsammans, hjälpts åt, snackat med varandra, haft kul på och av banan och kunnat prestera tillsammans. Mina ben (och huvud) har dag för dag blivit tröttare och tröttare men jag har försökt att hålla ihop det så bra som möjligt och stöttat laget så långt in i tävlingarna som det gått. På 3e etappen kunde Emma ta över ledartröjan. Jag och Hanna hamnade tyvärr i backen några km från mål men tog oss in och kunde fortsätta till sista dagen. Den sista natten vart sömnen dock lidande för min del då skrapsåren över högersidan brände och sved som om jag lagt dem emot en varm spisplatta :/ Fick inte ihop många stunder av blunder och missade därmed också en del viktig återhämtning. Nåja, sista dagen är ändå sista dagen och det fanns inget att spara på!

11986523_10206817536831213_2005996383393567514_n

Första och största målet var att göra ett så bra jobb för laget som möjligt och försöka underlätta för de andra. Sekundärt var en egen målgång. Det blev jobb direkt från start och redan första gången uppför ”muren” insåg jag att jag med största sannolikhet inte skulle gå i mål själv. Tappade uppför där men kunde jaga ikapp gruppen framför och komma fram och börja jobba igen. Åkte av här och där, kom tillbaka in i matchen, åkte av, kom tillbaka, stötte till front, attackerade för att få fart på klungan, åkte av, kom tillbaka och åkte sedan av med dunder och brak. När det väl var tomt var det tvärtomt! Efter lite drygt 80km blev jag upplockad av kvastbilen och fick skjuts till målet och kunde sedan får se Emma komma in som 4a och sluta som totalsegrarinna! Inte fy skam med en DNF när man känner att det man gör ger resultat för någon annan. Jag gav det jag hade så länge det gick och kan glädjas med hela laget efter. De här 2 veckorna tillsammans har nog varit det tuffaste jag gjort i cykelväg på alla plan. Några enstaka till som körde båda etapploppen men också en del av dem som avstod en dag eller 2 på det första för att spara sig till andra. Jag är stolt över att jag krigade mig igenom de båda och att jag fick avsluta med en vinst till Sverige!


Teamwork!

Nu återstår bara lite tester i Belgien på måndag, packa ihop lägenheten här i Breda och sedan köra hem till Stockholm. Vi får väl se om jag har något kvar att mata ur kroppen innan det blir lite vila. En summering av säsongen kommer nog dyka upp förr eller senare när jag hunnit landa lite och hunnit ikapp med mig själv. Tack till ALLA ni som stöttar och hejar, det är ovärderligt! :)




Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!