Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Långa dagar i sadeln

17 nov 2015

Nu har jag varit här i 1,5 vecka och cyklat alla dagar utom 1. Det börjar kännas ska jag vara ärlig med att säga. Mest i benen som tur är, jag är rätt nöjd med att jag tog med min egen sadel så jag slipper få ont på andra håll. Det är verkligen superfina vägar, lite trafik och alla cyklister hälsar på varandra. Det värsta vädermässigt är att jag idag fick sätta på mig armvärmare och väst tidigt och behålla dem på eftersom det blåste en del längs kusten och är ganska svalt i skuggan. Det är alltså fortsatt inte särskilt synd om mig :)

20151116_142839

Cyklingen består mest av långt och lugnt och jag hinner njuta både uppför och utför. Igår skulle jag (som de flesta dagar) avverka 5h och insåg mot slutet att jag skulle få en del plustid. På vägen tillbaka från Soller tänkte jag ta raka spåret på en lite större väg eftersom jag behövde komma hem så snabbt som möjligt. Fick klättra upp lite från själva stan men möttes sedan av ett val på tunnel eller över berget. Tunnel tänkte jag såklart och försökte studera vad skyltarna betydde om jag fick köra där eller ej. Tyckte mig tyda en skylt som
att det kostade 2 pengar för en cykel att köra igenom och jag satte av. Blir tutad på och pratad med av en arg spanjack som inte alls tycker jag ska cykla där. Ja20151113_174552g spelar oförstående (är väldigt sugen på att bara komma hem och rätt tom på energi) och cyklar vidare. En del andra bilar tycker väl också att jag är i vägen. I slutet av tunneln är en vägspärr där de som åker igenom ska betala. Längst ut till höger är avsett för 2-hjulingar (med motor vad det verkar) så jag rullar dit med mina benmotorer.
Det sitter ingen i kiosken så jag smyger förbi och ett larm går av. Rullar sakta vidare och ser om det kommer någon utspringande men inget händer så jag jag börjar ösa på hemåt. 40 min över utsatt tid och rätt paj, till råga på allt har min garmin raderat passet, men nöjd med ytterligare en fin dag i sadeln. Imorgon kör jag 5 nya friska timmar!

Den nakna sanningen om resan till Mallorca

14 nov 2015

Nu har det gått en vecka sedan vi kom hit, jag och Victor. Det var den där andra historien om resan hit jag tänkte jag skulle berätta. Det började ju fantastiskt bra med lagom tidigt flyg från Arlanda, glada i hågen och inga förseningar. Jag somnade som en stock på planet till München där vi skulle vara i ca 1h innan planet mot Palma gick. Här började det barka åt skogen.

Vi satte oss för att äta en snabb lunch, jag misstog mig på biljetten och trodde planet skulle gå 15.00 men det var bordingen som öppnade då. Lugnade ner mig några hack och satte mig tillrätta igen. Vad som hände härefter är ännu högst oklart. Planet skulle lyfta 15.25 och min vana trogen är jag sällan först på planet eftersom man ändå får stå och köa i gången. Vi tog det piano och dök upp kvart över. Vid en alldeles tom gate. Eftersom de hade ändrat gate tidigare tänkte vi att ”mmhm, dom kanske ändrat tillbaka då” och började här bli något stressade eftersom det ändå var rätt tight med tid och inte en kotte fanns att fråga. Halvsprang tillbaka till ytterligare en tom gate. Letade upp första bästa människa att prata med och förklarade läget och undrade vart vi skulle. Det visade sig att vi hade varit rätt från början men att de redan stängt och bommat för läääänge sedan. Vi såg ändå planet stå där precis utanför och bad på bara knän (typ) att hon skulle, pretty pretty please, ringa upp någon där som kunde släppa ombord oss. ”Det går inte”. Det är ett av de värsta uttrycken jag vet. Vadå ”går inte”? Det är väl bara lyfta luren och kolla läget. Men näpp, no, nein. Tysk ordning.

Panik. Jaha. Vad gör vi nu då? Ja, vi fick gå till Lufthansas kö för misslyckande. Det tog tid och när vi väl kom fram kunde de ändå inte göra något. En tant påstod att de bara flög en gång i veckan till Palma. mmhm… Försökte få dom att kolla om man kunde flyga med någon annan men det kunde de inte hjälpa oss med. Finns det någon allmän infodisk här? Nä, bara Lufthansa på den här terminalen, men ni kan åka buss till en annan där de kanske kan hjälpa er. Vi hade givetvis precis missat bussen och vår chans att komma med ett 16.45-plan med ett annat flygbolag.

På en annan terminal (1 kanske, jag minns inte) fanns det i alla fall fler alternativ. Victor hade hunnit googla upp ett annat flyg som skulle gå på kvällen till Madrid och sedan vidare nästa morgon till Palma så vi letade upp det flygbolaget och frågade vad det skulle kosta oss och om det fanns platser kvar. Det fanns det, men han kunde även rekommendera ett direktflyg nästa morgon med Air Berlin. Då behövde vi dock ta oss till deras egen disk 15min promenad (språngmarsch) bort. Vi gjorde’t. Det var dyrare. Språngmarsch tillbaka och köpte biljetter. Madrid kan ju också vara spännande?

Jag minns inte riktigt vad som hände sedan men vi dök upp sent i Madrid och åt en torftig middag på det enda stället som var öppet och letade upp den bästa platsen att sova på. En såndär lekplats där mattan är lite mjukare än övriga golvet. Lite i alla fall. Kollade några serieavsnitt, sov en stund, började frysa av det kalla golvet, satte mig i leksaksbilen och kollade film, försökte sova en stund till, tog på mig mer kläder… Ja det var ingen fest direkt men tillslut blev i alla fall klockan frukost och vi åt en ungefär lika torftig måltid som kvällen innan på samma ocharmiga ställe. Jag däckade sedan redan innan vi hade lyft och vaknade i ett soligt Palma i alla fall!

I morse åkte Victor hem igen och jag håller mina tummar och tår för att den resan går smidigare! Första och förhoppningsvis sista gången jag missar ett flyg.

Soligt läger på Mallorca

10 nov 2015

Det känns som att jag åkte bort i precis rätt läge! Hösten har ju varit pangfin som jag tidigare nämnt. Jag har verkligen njutit av att få köra CX ute i skogen i de vackra färgerna. Varje tur har jag dock tänkt att jag måste passa på att njuta extra eftersom det känns som att allt det blöta som brukar komma med hösten har stått och lurat runt knuten.

I lördags när jag vaknade och tittade ut genom fönstret och såg att det regnade åkte dock inte mungiporna ner utan upp istället då jag skulle bege mig mot Arlanda för att flyga till Mallorca! Helt perfekt. En extra kick av att åka iväg på precis rätt dag! Det är väl lite taskigt att vrida om kniven för er som är hemma och sliter och jag lider lite med er, men mest är jag nöjd med att jag är här istället :)

Efter en detour på vägen hit, som är en helt annan historia, så kom jag ändå ut och cyklade i kort-kort i söndags. Ganska trött och kanske lite låg på energi fick jag ändå uppleva ön som så många cyklister runt om mig har pratat om länge. En superfin tur upp i bergen och tillbaka längs kusten. Jag har även hunnit rycka i lite skivstänger på ortens gym, lurat upp Victor på sin första riktiga klättring, känt på vinden på platten och lunchat i Petra.

Vi bor i en superfin lägenhet som min vän Patrik har här i Cala Major och äter frukost i solen på balkongen. Det känns lite som att säsongen lider mot sitt slut här då det inte är så mycket cyklister på vägarna som jag hade föreställt mig innan. Det är väl på gränsen med vädret men just nu tycker jag det är perfekt att cykla i. Lagom varmt på dagarna men man behöver väst och armvärmare framåt kvällen eller utför i skuggan. Pja, som ni förstår så har vi det rätt bra och i morgon kommer även Mikaela och förgyller tillvaron!



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!