Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Mest lästa


Nytt lag och nya möjligheter!

31 jan 2016

En del har hunnit hända sedan sist jag skrev kan man lugnt säga! Jag håller som bäst på att landa i vart jag står nu men ska försöka reda ut ett och annat för er.

För det första blev lägret med mitt holländska lag flyttat en månad så jag passade på att åka till Fuerteventura med ett gäng duktiga triathleter i 2 veckor istället. Grym träning och fantastiskt sällskap! Ungefär mitt i lägret kom det ett mail som sa att mitt lag inte längre existerade. Den största sponsorn hade dragit sig ur i sista stund och allt rasade ihop som en korthus. Jag kunde inte förstå! Bara dagarna innan hade jag fått bilder på kläder och hjul vi skulle ha, vi hade diskuterat lägret och annat som hade med laget att göra. Så plötsligen fanns det inte lägre något lag. Kändes som en rejäl käftsmäll! Jaha… vad skulle hända nu? Tillbaka på ruta ett. Inget lag. Ingenstans att bo. Inget tävlingsprogram. Som extra krydda fick jag en släng av en förkylning som vandrade runt i lägret så jag ägnade en dag åt att bara bryta ihop helt enkelt.

Som bekant så hjälper det väldigt lite att stirra in i väggen och känna sig tom så dagen efter började arbetet med att reda ut alla trådar och försöka sy ihop någonting nytt. En månad innan säsong så jag kände mig ganska stressad. Kastade ut ett gäng krokar till höger och vänster och hörde av mig till de som kanske kunde peta mig åt rätt håll igen.

Med hjälp från lite olika håll och ett lyckat distansmöte kunde jag så ihop en deal med ett Belgiskt proffslag, Lares-Waowdeals! Jag kommer verkligen in på övertid men är grymt motiverad till att bevisa att jag är värd en plats i de större sammanhangen! Så skönt att ha någonting nytt att sätta tänderna i och lägga fokus på. En sten lättade från mina axlar. Steg två var att hitta någonstans att bo. Eftersom det första laget skulle ha stått för den biten stod jag nu utan tak över huvudet och med en stor kostnad hängande över mig. Ny vända av att rycka i kontakter och jag måste säga att jag lyckligtvis har grymt bra människor omkring mig. Igår kväll fick jag ett samtal som gjorde att jag kunde lyfta bort en sten till från mina axlar. Min svenska klubb, Stockholm CK, har möjlighet att hjälpa mig med boende. Vilken grej! Som jag nämnt tidigare lever jag på små resurser och utan fast inkomst så all hjälp från de omkring mig är ovärderlig för att jag ska kunna göra den här satsningen. Jag var chockad och höll på att gå upp i atomer där ett tag. Nu känns det lite lätt fantastiskt att det löst sig så bra och jag hoppas att jag ska kunna ge tillbaka med fina prestationer ute på banan. Just nu känner jag mest bara en stor tacksamhet och lättnad.

Närmsta veckan kommer handla om lite småfix och en del pappersarbete för att knyta ihop de sista tåtarna innan jag åker på läger med laget. Kommer bli spännande!

Dansa på rosor?

6 jan 2016

Undrar om det är någon som kan gå igenom livet och bara dansa på rosor? Undvika att trampa på en tagg då och då? Förmodligen inte särskilt sannolikt och jag har inte klarat det hittills. Kommer förmodligen trampa på den del taggar framöver med. Konsten är dock att inte låta taggarna sitta kvar och lära sig hur man hanterar såren.

Med det sagt (skrivet) var det lite stökigt mentalt i november/december och jag hade mina egna planer på hur jag skulle tackla den pucken. Mycket baserat på tidigare erfarenheter som jag försökt lära av.
Tillsammans med mycket hjälp från de omkring mig kom jag på bättre tankar och kom dessutom iväg en vecka till Falun innan jul som jag skrev om tidigare. Inte ett helt lätt beslut när jag ifrågasatte varför och om det fanns ork etc. Vad jag fick var dock välbehövlig kvalitetstid med folk jag tycker om och kroppen svarade direkt positivt på det!

Efter en mysig jul på hemmaplan tog jag faktiskt en kort vända tillbaka till Velodromen innan nyår spenderades med ännu mer underbara människor hemma hos mig. Fokuset utanför träningen har legat på att vara snäll mot mig själv och omge mig med folk som GER energi utan att kräva någonting åter. De vet att jag ger när det finns över hos mig men fattas hos någon annan. Såna vänner håller jag hårt om.

Jag har inte heller krävt några stordåd av mig själv. Eller jag har försökt att inte kräva några stordåd från mig själv, vilket är nog så svårt faktiskt. Kanske några av er som läser känner igen sig i att kroppen och huvudet ibland säger olika saker och det kan vara svårt att få ihop det? För mig är det så ibland i alla fall.

Det är väl en blandning av vad 2016 kommer att bli, små hinder att klättra över på vägen, viljan att alltid prestera och få livet att gå ihop helt enkelt. Jag har en stor tro på att öppenhet och ärlighet hjälper alla inblandade så det är väl lite därför jag skriver detta också. Man är sällan ensam om en tanke som fastnat i huvudet, en osäkerhet på sig själv eller vad det än må vara. För mig hjälper det att berätta, komma ihåg de små framsteg jag gör och fokusera på det som är bra istället för tvärt om. De två sistnämnda får jag hjälp med av att ta tag i det första. Så vänder spiralen och nu har jag massor att se fram emot i närstående och kan se på 2016 med en… positiv nervositet? :)



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!