Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Mest lästa


Tappar räkningen

27 apr 2016

Jag tappar räkningen på alla lopp och veckorna bara bokstavligen rullar på. Det känns som att det går ännu fortare när jag nu nästan från start haft ett lopp var 3-4e dag. Ett mitt i veckan och ett (eller två) på helgen. Att tävla sig i form har helt klart fått ett ansikte och jag hinner nästan inte träna mellan varven. Galet kul att få blanda lite mindre nationella lopp med de största WourldTour-rejsen. Bara i veckan som gick nu inser jag såhär i efterhand att jag körde La Fleche Wallonne (worldtour) på onsdagen och två UCI 1.1-rejs lördag och söndag. Inte så konstigt att jag kände mig som en valross i poolen i måndags.

Det är helt klart ett hack upp sedan förra året men känns som ett bra steg. Jag får fortfarande tävla mycket vilket jag behöver för ett bygga på erfarenheten. Några lopp har jag chans att göra egna resultat på, i andra får jag se och lära och jobba för andra. En bra blandning som jag tror utvecklar mig mycket. Till helgen nu är det 3 dagar i Luxemburg som väntar och ett nytt land som jag aldrig tävlat i förut, det blir spännande! Det sägs att det kommer att vara en hel del höjdmeter så bara att packa med mig de bästa klättrarbenen och slå på tävlingshjärnan framåt fredagskvällens prolog igen.

I morgon eftermiddag kommer Alexandra hit för gemensam resa till Luxemburg på fredag. Blir gött att snacka lite svenska och förbereda sig tillsammans.

Etapplopp och snabbvisit i Sverige

18 apr 2016

På knappt 2 veckor har jag hunnit ganska mycket. Ett etapplopp på 5 dagar med 6 etapper, en kort visit i Sverige samt ett nationellt lopp i Belgien. Inte så konstigt att jag på en ledig dag som idag inte gjort många knop. Vi tar det från början. 

Förra onsdagen inleddes Energiewacht Tour i Holland. Det började med ett lagtempo på onsdagkvällen och avslutades med ett gp-likt linjelopp på den Tyska ön Borkum på söndagen. Holland var som Holland är mest, sjukt blåsigt och pannkaksplatt. Redan efter första linjetappen på torsdagen var knappa 40 cyklister ute ur leken efter att ha blåst av i vinden med för stor tidsmarginal i slutändan. Jag hade själv varit lite för långt bak i starten (fast jag egentligen visste bättre) och kunde inte komma med förstaklungan. 
Till start på fredagen hade jag lärt min läxa och var nästan först till startfållan. Det visade sig vara ett bra dag och jag lyckades koppla ihop ben med huvud på ett bra sätt under dagen och belönades efter målgång med en tröja för "most competitive rider" under etappen. Jag hade varit med i 2 olika utbrytningar varav den sista höll till mål och jag blev även 6a på etappen. Stort steg för mig att få min första tröja i väldigt fint sällskap av de bästa lagen och dess cyklister. 

Dubbeletapp med linje och tempo på lördagen med lite mer slitna ben samt sista etappen på söndagen fullbordade hela kalaset. Jag lyckades hålla ihop och kunde jobba bra för laget på söndagen så att spurtrna kunde slutföra med 2 topp 10-placeringar på etappen. Själv slutade jag som nummer 25 i sammandraget över alla dagar och är väldigt nöjd med det. 

I måndags för en vecka sedan bar det av hemåt Stockholm för ett par dagar hemma i Sickla. Skönt att få komma hem till mig själv och spendera lite tid med vänner och familj, äta peloton-frukost på Le Mond och sova i min egen säng t.ex. Stockholm visade upp sig från sin bästa vårsida och det hanns även med en picnic i parken, sånt är bra för själen.

Redan i lördags var det så dags att bege sig tillbaka mot cyklingens förlovade lalnd, Belgien, för nytt race igår. En ganska trasslig resa med ändrade flyg och ersättnignsbuss och olika tåg pga det tragiska som hände på flygplatsen i Bryssel för en liten tid sedan men blev varmt mottagen i mitt andra hem väl på plats. 

Loppet igår körde jag faktiskt förra året också insåg jag när jag kom dit. Det hör inte till vanligheterna att jag känner igen en bana så extra skönt att veta vart jag skulle svänga etc. Hade hunnit cykla lite efter hitkomst på lördagen så benen var vakna och pigga på tävling. Kände mig avslappnad och höll mig långt fram hela tiden under de 13 varv som skulle avverkas. Tyvärr kom en ensam utbrytare iväg på slutet och höll till mål. I spurten klämde jag mig fram till en 7e-plats. 

Jag och Malin Berlin innan start. Alltid kul med fler svenskar till start utomlands.

Redan i morgon är det samling för nästa tävling i Womens World Tour som går på onsdag, Flèche Wallonne. Ska bli spännade och kul att kastas in bland de stora namnen igen och se vad vi kan åstadkomma i laget tillsammans. Håll en tumme eller 2 :)

Ronde van Vlaanderen

6 apr 2016

Vart ska jag börja? Det största loppet hittills för mig på cykel. En riktig klassiker. En stentuff bana. Women’s WorldTour. Rätt mäktigt minst sagt. Det här trodde jag inte när jag för nästan 4 år sedan stod på startlinjen till mitt första lopp, Östgötaloppet, och undrade om jag över huvud taget skulle överleva dagen. Jag undrade samma sak innan start i söndags men på en lite annan nivå.

Presentationen av lagen gjordes redan under lördagen på stora torget i Oudenaarde och vi hade sedan en lugn kväll med middag och genomgång på ett hotell i Ninove en liten bit bort. Bra att samla laget och oss själva innan, nåla numren på tröjan och bara gå in i bubblan.

Jag blir i princip alltid nervös innan tävling men har lite olika hyss och tankegångar för mig för att hitta mitt lugn och fokus. Rätt imponerad över att jag även den här dagen kunde komma till sans, göra min grej och vara lagom nervös trots det stora ståhej som denna typen av tävling bringar. Det var avspärrat för varje lags plats så att man hade sin privata yta, jag fick skriva både autografer och vara med på bild från glada åskådare. Hann dessutom växa några snabba ord med Robin som tillsammans med Gabriella sedan hejade på utmed banan.

Vid starten var det tjockt med folk längs kravallstaketen, ett par km neutral start där det också var mycket publik utmed gatorna. Emma hade sin egen fanclub och vinkade glatt från längst fram ett par meter till höger om mig. Kändes nästan lite surrealistiskt… som i en film eller en saga på något sätt. Så stort och mitt bland allt var jag.
Så släppte dom iväg oss och det var bra fart direkt. Jag hade som uppgift att vara offensiv från start och gick på det mesta som rörde sig och det kändes kul att komma in i tävlingen direkt. Jag visste att jag brände ett gäng tändstickor, några nödvändiga andra inte, men var trygg i min uppgift och tänkte att jag kör så länge det håller. Vara med och skapa tävling på Flandern runt är ju inte varje dag man gör.

12417896_10208219076708834_4923306524641911142_nFramåt första punkten på tejpen jag hade på styrstammen började det bli kämpigt och jag föll långt ner. Fick med mig lite ny kraft av Robin och Gabriella och lyckades hänga kvar i svansen av den evigt skenande klungan. Körde som en jo-jo ett bra tag efter där jag tappade i de tuffa kullerstenspartierna uppför men var stark och kunde plocka placeringar där det flackade igen. Framåt 70km gick det inte längre och vi var en grupp som fick släppa kontakten med den större klungan framför. En drös droppade även av från vår grupp och tillslut blev vi 5 som tog oss i mål. Lite trist att vi bara var 2 i gruppen som jobbade med 3 från olika lag på rulle (där en av dem dessutom valde att spurta sista 50m in i mål för att komma före på plats 106 eller så…).

Även långt efter huvudklungan var vi ivrigt påhejade i de riktigt tuffa kullerstensbelagda backarna. Publiken var verkligen magisk och utan dem vetetusan om jag ens hade kommit upp för Paterberg på slutet. Benen var helt paj och jag såg bara en vägg framför mig. Väldigt nöjd att jag tog mig igenom, fick gå i mål och slutföra min första Flandern runt. Det finns egentligen inte ord som kan beskriva känslan att cykla detta lopp. Stämningen. Kullerstenen. Pulsen. Syran. Värmen i hjärtat.

12932680_1822025644736856_6449215806649253095_nGivetvis vill jag alltid mer och önskar att jag hade haft kraften och kunskapen nog att avsluta på en bättre placering. Jag vet dock att jag lärt mig massor från den här dagen och tar med mig det bra och jobbar vidare på det jag kan utveckla.



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!