Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Mest lästa


Pallplatser i Belgien

31 aug 2016

I lördags mötte jag upp Alexandra på flygplatsen i Bryssel för att åka gemensamt ”hem” till mig i Lendelede. Vi har samma tävlingsprogram den här perioden så det är både smidigt och trevligt att bo ihop ett tag nu.

Redan i söndags stod vi båda på startlinjen tillsammans med en handfull andra från laget. Det var offensiv åkning från start och många olika attacker och utbrytningar från våran sida. Jag kom iväg två gånger med olika grupper, varav den senare skulle visa sig hålla hela vägen in i mål. Vi var 5 i gruppen som jobbade bra tillsammans fram till sista varvet. Eftersom det fanns två från samma lag började de göra livet surt för oss andra med kontra-attacker på varandra. Vi lyckades dock plocka ner deras försök att komma loss och kom samlade in för en spurt. Jag måste erkänna att jag inte vågade hålla mig tillräckligt kall och drog igång lite tidigt och slutade på en tredjeplats. Även om jag gick för vinst så är jag nöjd med dagen och det är alltid kul att få stå på pallen.


Foto: Brian Petyt

Här i cyklingens förlovade land är det ett konstant flöde av lopp att ställa upp i så vi väntade inte särskilt länge med att nåla en ny nummerlapp på våra tröjor. I måndags var det således dags igen och vi tog bilen till Putte (OBS. Kul namn hehe) för att köra 27 varv på en pannkaksplatt bana. Jag gick loss ensam ute på femte varvet för att försöka ta det första spurtpriset men blev tyvärr upphunnen precis innan linjen av två jagade cyklister. Vid det laget var jag sanslöst stum och kunde inte komma in på hjul. Jagade dem ett tag men två mot en med parkerade ben gick bara inte. Frustrerad är bara förnamnet då jag kände att de där två kommer hålla med tanke på hur resten av fältet såg ut.

14212174_681335155349948_162978651780852668_n

Jag blev inhämtad av den jagande klungan och hoppades att de skulle fortsätta jaga vidare mot de två i täten men mina farhågor besannades tyvärr och tempot slog av. Jag vet inte hur många gånger både jag själv och andra försökte attackera men allt plockades ner och det stannade av. I mitt stilla (och frustrerade) sinne tänkte jag att förr eller senare kommer de andra att titta en sekund för länge på att ”någon annan” ska följa min attack och då kan jag komma loss. Med lite drygt fyra varv kvar kom läget då Alexandra och min andra lagkompis Pia låg i tät på klungan inför en skarpare kurva och jag kunde attackera mig själv förbi precis innan svängen utan att någon annan skulle hinna få plats. Jag litade på att mina lagkompisar skulle ta kurvan lugnt och försiktigt när jag kom flygande för att ge mig en liten extra lucka och jag kom iväg. Nu hade jag min chans och bombade på samtidigt som jag hade koll bakåt och insåg att klungan lät mig gå, i alla fall initialt. Jag kollade mina watt efter något varv för att hålla koll på att jag låg på en hållbar nivå. Det gjorde jag inte och slutade således att titta på vad siffrorna sa.

I mitt huvud hann jag pyssla med allt möjligt under de där fyra varven. Det första varvet handlade mest om;
– Kööööör, kööööör, samt ”håll käften, benen”.
Kolla bakåt, inse att jag fortfarande hade stor lucka. Följande varv följdes av något i den här stilen;
– Hitta en rytm, det är platt, skit i att växla ner i motvinden…hmm, kanske borde kolla watten ändå?
– Fy fan, sluta titta efter och kötta på istället.
– Dela upp banan, snart är det medvindsraka och det är nästan som vila. Men du skulle bara våga slå av på farten…!
– Nu kommer motvinden, bara några 100 meter. Andas lugnt och räkna hur många andetag du har till 50-skylten. Efter den är du i princip i kurvan som leder till målrakan, så har du klarat ett varv till.
Kolla bakåt. Fortfarande ingen där.
– Om dom kommer ikapp har jag inget att sätta emot… Så fortsätt mata och se till att de inte kommer ikapp.
– Hur många andetag var det egentligen till 50-skylten?
– Sista varvet nu, jag är stark. Dom har inte en chans.

Jag klarade det och rullade in på bronsplats för andra dagen i rad. Efter den inledande missen, eller bristen på ork, att gå med är jag glad att jag lyckades få till en ny pallplats ändå. Hoppas kunna konservera den fina formen säsongen ut nu.


Foto: kvkmedia.be

World Tour Vårgårda

24 aug 2016

Förkortningen till tävlingen, WWT, står egentligen för Women’s World Tour men jag kan tycka att då borde herrarnas dito föregås av ett ”M” så jag nöjer mig med World Tour kort och gott. Det har varit mycket debatt om dam/herr i cykel såväl som idrott i stort på sista tiden. Utan att ge mig in i diskussionen för mycket vill jag bara lägga in en notering om att det finns både stora och små skillnader i min idrott.

I söndags fick jag alltså återigen chansen att dra på mig de blå-gula cykelkläderna och representera Sverige i den högsta kategorin som finns i cykel. För mig var det tredje gången jag skulle starta i Vårgårda och jag hoppades kunna vässa prestationen lite till från gångerna innan. Formen har känts bra på sistone och det är alltid extra kul att köra för Sverige i Sverige. Jag åkte från Falun i fredags tillsammans med Frida Knutsson och fick chans att lära känna henne bättre på vår väg mot att träffa resten nere i Vårgårda framåt kvällen. Ett riktigt bra gäng som var peppade på att visa upp oss på hemmaplan.

Organisationen hade återigen ändrat bansträckningen. Denna gång skulle först fyra av de korta ”klassiska” varven avverkas, följt av ett långt inklusive inte mindre än fyra grusvägssträckor, för att sedan avslutas med ytterligare fyra korta varv. Under lördagen gav vi oss ut på förmiddagen för att cykla igenom banan och framför allt få koll på de kritiska partierna på och kring grusvägarna. Jag minns det som ett roligt inslag från föregående år och de nya grusvägarna verkade fina och bra packade så jag såg verkligen fram emot att få ge mig ut och tävla på dem.

Lördagskvällen ägnades åt att titta på både Lisa och Jenny i Rio, inspireras och ladda inför vårt eget lopp. Den goda stämningen i gruppen och ödmjukheten gentemot varandra spred någon form av lugn nervositet i mig. Lyckades sova bra och få ihop mina timmar trots den tidiga starten, 8.15. Det gäller ju att hinna få i sig en ordentlig frukost när man ska cykla 141km med lagom marginal innan start så att man slipper äta den igen första gången uppför Hägrungabacken.

Lite obligatoriskt trams på bankollen :)

Om jag ska försöka hålla mig till min egen del av racet så körde jag i princip helt som jag hade planerat. Det är inte det lättaste ska jag tillägga eftersom det är väldigt mycket som kan hända i ett cykellopp och många andra som kan få ens egna planer att ändras. Dels handlade det om att jag själv skulle hålla mig kall inledningsvis och sedan ödsla energi på att komma in högt på grusvägarna eftersom man sitter ganska fast i de två spåren som är där sen. Som lag ville vi vara representerade i det som gick och Malin fick tex till en mycket fin utbrytning tidigt i loppet, synd att hon inte fick sällskap av några fler. På andra halvan av loppet hade jag god koll på läget och satt hela tiden med högt upp. På den sista grusvägen som ledde tillbaka till de korta varven fick jag slita rejält för att hålla position och fick tyvärr se den avgörande gruppen gå precis i utgången av den sträckan.

Det blev sedan lite olika försök från klungan men inget som kom loss, mycket för att de stora lagen hade en cyklist i tätgruppen och kunde plocka ner det som hände. Ut på sista varvet fick jag försöka se till att ligga rätt när farten gick upp ännu mer och fokusera på att positionera mig bra inför de sista kurvorna till upploppet. Det var väldigt hektiskt, några svåra kurvor och refuger i vägen på slutet och jag lyckades inte komma riktigt så högt upp som jag ville. Många duktiga cyklister i klungan som såklart ville vara precis där jag också ville vara men lyckades ändå ta mig in på en fin 29-plats i det vassaste sällskap man kan hitta.

Placeringen kanske inte låter som så mycket att skryta med men jag är väldigt nöjd med hur både jag och laget gjorde vårt bästa av det vi hade. För knappt fyra år sedan startade jag mitt första cykellopp och i förrgår tog jag mig in på topp-30 bland världsmästare och nyblivna os-medaljörer. Det är många som hjälpt och fortsätter hjälpa mig längs vägen och ni ska alla känna er delaktiga hur långt jag kommit hittills. Än är säsongen inte heller över och det finns en del stora mål kvar som jag hoppas kunna nå.

Tour of Norway

16 aug 2016

I helgen som gick var jag i Norge för att köra etapploppet Ladies Tour of Norway. Ett lopp jag sett mycket fram emot då jag minns det som väldigt kul och vackert från förra året. Det var lite ändringar till i år med tre linje-etapper istället för ett inledande GP och sedan två linjelopp som det var förra året.

13939351_1462245400467568_8598333171920411722_n

Vi startade i ösregnet i Halden i fredags och gick i mål i solskenet i samma stad i söndags. Däremellan hann jag med två rätt bra placeringar med en inledande 17e-plats och en avslutande 12e-plats. På lördagen fick jag kriga på ordentligt på de avslutande mindre varven och tog mig in i baken på förstaklungan. Jag gillar verkligen karaktärerna på etapperna som varit, lite kuperat hela tiden och en del längre klättringar. Fina långa slingriga utförslöpor, tekniska GP-varv innan målgång och vi fick även ett inslag av grusväg på etapp två. Det var väl rätt turligt att regnet inte hade börjat falla den dagen än när vi passerade där. Tyckte jag hade rätt pigga ben och var med bra alla dagarna, även i huvudet vilket är minst lika viktigt. Kul med så mycket och bra publik inne i de olika städerna där etapperna avslutades med några mindre varv. Bra boende och bra folk omkring oss i laget gör att jag/man bara kan fokusera på att prestera och ha roligt på tävling.


Foto: Eventfotografene

IMAG0420En liten extra kick att mitt hjärta kom och hejade lagom till målgång på lördagen och stannade resten av tävlingen. Vi fick även en fin roadtrip hem med lite badstopp på vägen. Verkligen skillnad på att resa långt med bil i Sverige kontra Belgien. Lite finare miljöer hemma om jag får vara partisk? Nu sitter jag i Falun och fick kasta om mina planer sent igår kväll. Istället för att flyga tillbaka till Belgien redan i morgon blir det några extra dagar hemma och ny spännande tävling till helgen.

Kermis och kriterium

2 aug 2016

Tillbaka på tävlingsbanorna i Belgien och Holland efter en lite lugnare vecka post-Thüringen. I fredags vankades det kermis i Belgien. Ett race jag faktiskt körde förra året insåg när jag kom dit. Dock hade de ändrat banan helt så hade inte så stor glädje av rutinen där. Gick ganska lugnt till en början vilket var skönt då jag kunde lägga mig i front och se hur varvet såg ut, 11 varv á dryga 8km skulle avverkas. Undervägs var det lite olika attacker och utbrytningar som tog plats men tillslut blev vi ändå en samlad förstaklunga på ca 20 pers som gjorde upp om segern. Jag hade tyvärr kört lite väl slut på mig, då jag inte lärt mig när jag borde vara kall eller inte och därför gått på det mesta, och hade inte så mycket pulver i spurten kvar. Gled in som 7a, inte helt nöjd men ändå ett bra fartpass. Kom i alla fall hem med ett spurtpris efter att ha gått solo på varv 2.


Foto: Brian Petyt

Lugnt och fint kanalrull på lördagen följdes upp av ett kriterium på söndagen i Ninove. Vi hade ett bra lag på pappret och kunde kontrollera racet ganska bekvämt faktiskt. Jobbade mycket bra ihop och kunde sätta upp Monique till en fin seger med Sarah som 2a och jag som 4a. Hade verkligen varit snyggt om jag kunnat knipa den där 3e-platsen för att fullända podiet också men var lite för trött där på slutet efter uppdraget.


Foto: Hinninck Paul

Igår bytte jag land och åkte tillsammans med Emmy till Holland för att köra ett nytt kriterium. Vasst motstånd med en hel den proffs från de bästa lagen och en bana som redan på förhand gav en känsla av smärta i benen. Många tvära kurvor, en 180-gradagare och 30 varv som skulle avverkas under kvällens race. Jag hann knappt köra ett varv på banan som mätte 2km, kom förbi mål och folk hade redan börjar ställa sig med dryga 20min till start. Lika bra att stanna då det med säkerhet skulle gå ruskigt fort redan från start. Efter ett inte särkilt bekvämt neutralt varv blev det som jag anade. Syra, smärta och tankar på att behöva kliva av. Fasen vad ont det gjorde och vad jag inte kunde hålla hjulet framför.

Tog ca fem varv av total katastrof i benen innan jag äntligen kom in i det och kunde avancera. Det skedde väl ungefär samtidigt som en utbrytning på 4st gick loss så klungan måste slagit av en smula. Lyckades sedan ligga kring topp 10-15 i den gruppen och kunde vartefter både gå med och försöka attackera själv. Kändes bättre och bättre och det är ju faktiskt lättare att ligga däruppe och härja än att ligga i svansen och sladda, särskilt med tanke på alla kurvor med tillhörande max-igångdrag. Det smet tyvärr iväg ytterligare 3 cyklister på slutet och vår grupp spurtade om en 8e-plats där jag kom in som 8a och därmed slutade på 15e plats.

Idag har jag varit och testat på utomhuspoolen i simhallen jag går till. Perfekt dag för simning på schemat eftersom det regnat hela dagen. Poolen var dock rätt kall och jag kunde inte bli klok på hur lång den var egentligen. Kändes betydligt längre än 25m men inte riktigt lika lång som 50m, så 40m kanske? Hur som helst hade de inte en enda lina ute, men de få som var där hade disciplin och det gick att plöja på ganska obehindrat från krockar ändå. Nu laddar jag om för UCI-race här i Belgien på lördag, blir en hyfsat normal träningsvecka.

Foto: Hinninck Paul



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!