Sara Penton | Bicycling.se

Sara Penton


Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.

www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara

Ut ur min ”mancold” och in i Velodromen.

20 dec 2016

Jag hade första hårdare passet idag efter min sega förkylning. Jag har alltså inte varit ofrivilligt borta så pass länge (dryg vecka) från träning på flera år som jag varit nu. Därav svårt att hantera sjukdomen och allt vad det innebär. Jag vet, jag har varit rätt bortskämd med min friskhet. Därav uttrycket ”mancold” när jag ömkat mig så pass att jag skäms lite. Nu är jag dock på gång igen och fascineras återigen över hur lätt humöret vänder uppåt bara för att man får svettas lite. Gärna tillsammans med andra likasinnade.

I slutet på förra veckan kunde jag börja köra lite lugnare pass och det var både skönt och smärtsamt att trampa igång igen. Jag varvade monark med velodrom och utecykling i finväder. En riktigt bra grej med Falun är att man direkt kommer ut på fina mindre vägar utan någon vidare transportsträcka. I jämförelse med Stockholm menar jag.

Det sköna har varit att jag känt mig piggare och piggare efter varje pass. Det tråkiga har varit att jag känt mig rätt klen och seg i benen. Jag var därför lite nervös inför passet med DSA Cykel på velodromen ikväll. Inte kört fort eller hårt på flera veckor och den grymma skaran atleter som brukar dyka upp där går inte direkt av för hackor. Det finns t.ex. medaljörer i olika discipliner från nationell nivå till olympiska spel. Härligt motiverande kan man lugnt säga.

Hur som helst blev kvällen rätt bra trots en inledande punktering. Jag förvånades själv över hur lugn jag var när det small till i mitt framhjul och all luft försvann på en sekund. Jag kom ner direkt och lyckades hålla mig på hjulen trots lite sladd och hög fart. Ett snabbt hjulbyte och upp i banan igen innan första intervallen var slut. Härefter gick passet i en rasande fart. Längre intervaller på strax över tröskel. Vems tröskel kan man undra? Det är någon slags generalisering. Det var inte min vi gick efter idag i alla fall och jag fick bita i för att hålla mig kvar och satsa på att bara dra halva varv. Under sista 8-minutaren åkte jag av i farthöjningarna men gick upp högst upp i banan och lät gruppen varva mig så jag kunde gå med igen. Rätt slut efteråt och var glad att det fanns tid till lång nedvarvning så jag kunde trampa ur benen.

I övrigt har jag bl.a. varit på julmys med ett härligt gäng triathleter och badat isvak för första gången. Det var svinkallt men bastun gjorde sitt så jag vågade doppa mig flera gånger. Idag pysslade jag lite inför julen som tycks komma alldeles för snart. Jag tänker mig att det vore lagom om det blev julafton om ungefär två veckor men det är ju bara några dagar kvar. Inte stressad egentligen men mest att det vore skönt med lite mer tid att landa här i Falun. Blev nog mer fläng sedan jag flyttade hit än vad jag väntat mig helt enkelt. På torsdag åker jag mot Stockholm för jul med familj och en del släkt, sen bär det av till Gran Canaria om en vecka. Mycket kul på gång inom kort alltså men mer om det senare. Jag passar på att önska er alla en God Jul och hoppas att det dyker upp en del cykliga klappar i paketen.

Uppochner.

9 dec 2016

Samtidigt som jag börjat bo in mig här i Falun och kommit igång med träningen, har jag också åkt till både Stockholm och Danmark under senaste månaden. Det gick kanske lite väl fort träningsmässigt i början med både en massa träning som kroppen vant sig av med men även nya och nygamla träningssätt så som löpning, velodrom och tyngre styrka på gymet. Löpningen tyckte jag ändå gick över förväntan och att lyfta skrot på gymet hade jag verkligen sett fram emot. Velodromen var jag ganska nervös för och det tog ett antal pass innan jag kunde känna mig bekväm och avslappnad när jag gick upp i banan. Jag fick även slita rätt hårt på en för lätt utväxling innan en mindre krans hade införskaffats. Galet stor skillnad på bara en tand och plötsligen kände jag att jag kunde vara med och känna mig stark. Riktigt kul att få köra fort med de starka gänget i DSA.

Något som inte var lika kul var att få ont i en hälsena. Det kan ha varit löpningen, det kan ha varit knasiga skor eller en kombination av ovan nämnda aktiviteter. Hur som helst gick det inte att ha vintercykelskor på sig eller några skor med tryck på hälsenan över huvud taget. Vad som var mer glädjande var att det inte har varit några problem att ha vanliga cykelskor på så därför har det blivit lite mer innecykling och mindre löpning än planerat. För två veckor sedan var även ett gäng från min klubb Stockholm CK uppe och lärde sig cykla velodrom så jag fick chansen att cykla några timmar med det härliga gänget. Passade väldigt bra att få sådant sällskap när jag bytte 5h ute mot 4,5h inne pga hälsenan.

Förra helgen blev inte heller som planerat träningsmässigt då jag istället åkte till Nyborg i Danmark för ett par dagar med mitt nya team. Riktigt roligt och givande och jag blev väldigt peppad på vad som kommer hända 2017. Vi gick igenom vilka värderingar som är viktiga för oss, hur vi vill växa inte bara som cyklister utan även som människor och såklart diskuterades det spännande tävlingsprogrammet. Det känns verkligen som att det tänks på helheten och inte bara hur många watt man trycker.

Väl hemma i Falun på söndag kväll igen möttes jag tyvärr av en influensasjuk sambo samtidigt som jag själv börjat känna av ett knä lite grann när jag traskat runt mer än vanligt. I hopp om att inte drabbas av sjukdom proppade jag Oskar full med huskurer och febernedsättande piller och bäddade åt mig själv i vår ”kojmöbel” för att lämna honom i karantän i sovrummet. Det gick ändå åt pipsvängen. Eller inte helt kanske då jag verkar ha drabbats av en lättare förkylning med hosta som jag hoppas inte ska bli värre.

(Den ganska mysiga kojan).

Att vara sjuk hör inte till mina vanligt förekommande tillstånd och jag känner att det är en av mina sämsta förmågor. I morse vaknade jag med ont i större delen av kroppen. Inte på ett sådär sjukt sätt, mer på ett sätt där kroppen känns som en pinne. Sanslöst stel och det drar överallt av för mycket stillasittande. Som att man inte har nog med tankar kring att man inte rör på sig, tramskroppen ska ha en ständig påminnelse plingandes och ett konstant stramande i benen också. Tack.

Nåja. Jag ska sluta oja mig nu. För ikväll åkte jag till Stockholm för både det ena och det andra som man säger. I morgon har jag bokat in mig och min arma kropp på det bästa den kan tänka sig, naprapat- och massagebehandling. Hela dagen har jag längtat och vet att jag kommer känna mig som en ny människa efter besöket. Att jag dessutom får fira av dagen med en trevlig middag hos storebror och hans fru blir som pricken över ”i”.

Till skillnad från Oskars stackars influensa så känner jag mig redan rätt ok och tänker att även om den här veckan och helgen inte blev och blir som det var planerat först så kommer det att bli bra. Det går upp och det går ner för att sedan vända igen. Jag har inte riktigt känt igen mig själv på senaste veckorna men det är väl kroppens sätt att berätta något för mig. Det är inte alltid så lätt att förstå vad men jag gör mitt bästa. Och det får jag påminna mig själv om är gott nog.

Fler spännande och roliga möten med bl.a. Stockholm CK kommer att dyka upp i helgen, men det får bli mer om det en annan dag.



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!