Jag har hittat en nygammal sport för mig nu när vintern verkligen trängt sig på här i Falun. Det var ett helt gäng år sedan sist jag hade huvudet fullt med funderingar på vilken valla jag skulle ha till skidpasset. Då var det fokuserad träning inför Vasaloppet, nu är det ett grymt alternativ till cykling att snöra på mig pjäxorna och ge mig ut i längdspåret. Vilken fantastisk möjlighet att ha grymma spår precis runt knuten. Långa, korta, kuperade, välpreppade spår samt motiverande sällskap av både vänner och delar av den Svenska eliten som harvar runt (lite snabbare) uppe på Lugnet.

Det känns som att det blir vinter på riktigt här på något sätt som jag inte riktigt känner igen från Stockholm. Det ger mig nya träningsmöjligheter som motiverar. Antalet grusvägar och stigar häromkring jag kan sladda omkring med min MTB på är fler, jag hittar också rätt dåligt vilket ger en ny upplevelse nästan varje gång. Skidspåren runt knuten, skridskoisarna på cykelavstånd och många möjligheter för finfin vinterlöpning både på platt och kuperat. Jag lär mig att uppskatta min omgivning, förstå mig på att utnyttja den till max.

Jag vet också att det är en harvande period nu när träningen bara ska in. Kontinuitet och bara göra passen, bygga på lite till vecka för vecka, lite länge, lite tyngre, några fler intervaller. Då känns det extra bra att göra många olika saker så att det inte blir tråkigt och samma hela tiden. Jag har också bokat in ett långläger i början av 2018 då det är dags att plocka fram landsvägscykeln igen. Så jag passar på att njuta av den fina vintern nu eftersom jag vet att det inte är många veckor kvar innan jag åker till Sydafrika och kan ge mig ut i en tredjedel av alla kläder jag har på mig nu på passen. Då är det dags att gå in i en ny fas och hitta fokuset på tävling, men för nu så jobbar jag på i vinterverkstan ett tag till.

Juste! Det var ju ett årligt pepparkaksbak i Linköping med tjocka släkten också. Nedan är bara en bråkdel av produktionen. Oerhört värd helg med nära och kära.