Ja, så har det tävlats igen! Den här gången mer ett lopp av GP-karaktär med en varvbana på dryga milen som skulle avverkas 7ggr. Det regnade. Och blåste. Termometern på 6-7 grader. Inte så mysigt med andra ord och det blev ingen hejdundrande uppvärmning direkt…

Känner knappt igen mig själv eftersom jag till dagen valt tofs istället för flätor…

Vi var 8 från laget trots att det var mitt på en onsdag, men ingen lagledning då loppet ändå var av lite mindre karaktär och på frivillig basis. På plats fick vi alltså sköta oss själva och snacka ihop oss. Monique har varit både 1a och 3a på detta lopp de senare åren så det var väl givet att köra för henne. Många klubblag och några proffs var också där och tillsammans blev vi ca 120 till start.

Det var hög fart redan från början och precis vid första varvning fick jag lov att attackera ikapp de 2 som försökt gå loss. Kom precis ikapp i takt med att vägen svängde höger och jag fick släpp på bakhjulet.
Klarade mig precis och kunde fortsätta hålla ihop med de andra. Vi blev dock ganska snart ikappåkta av klungan. Ungefär så såg det ut hela loppet. Några försökte komma loss, jag hade som uppgift att se till att de inte gjorde det. Titt som tätt hörde jag Moniques röst ”Sara, go go go!” eller nåt liknande. Inget att fundera på. Jag slet hårt för att plocka in utbrytningar och attacker. Lyckades tyvärr inte få så mycket hjälp där det behövdes och klungan kom aldrig ikapp den avgörande utbrytningen av 2 Liv-Planturåkare.

Genom de sista svängarna innan upploppet blev det väldigt stökigt i klungan, trångt och bråkigt. Jag visste att jag hade fått släpp ett par gånger i kurvorna (dels pga väta men även ett utslitet bakdäck och kanske lite för mycket tryck) så spelade mina kort säkert istället för att idiotköra och tränga mig fram där det inte fanns plats och stor risk för krasch.

Smart drag såhär i efterhand då en av de främsta tjejerna får släpp i sista kurvan och sopar med sig en hel del folk ut i kravallstaketet. Jag ställer mig på bromsarna, sladdar till men håller mig på hjulen och kan lotsa mig själv genom folk och cyklar som ligger mitt på vägen. Blir inte så mycket av en spurt efter det men kommer i mål helskinnad. Det var synd att laget inte fick bättre utdelning på hårt slit men så är det ibland. Vi fick chans att slipa ytterligare på samarbetet och jag tar hela tiden med mig nya kunskaper från varje tävling.