Sara Penton
Sara Penton är elitcyklisten som 2016 cyklar som proffs i Belgien. I bloggen skriver hon om hur det är att tävla ute i Europa, vad som är roligt och inspirerande, vilka utmaningar hon ställs inför samt säkerligen en massa ny cykelkunskap. Det blir en hel del kullersten och kantvind, men också roliga tävlingar och förhoppningsvis ett gäng bra resultat! Saras Belgiska team heter Lares-Waowdeals, och hemma i Sverige tävlar hon för Stockholm CK.
www.sarapenton.com
Instagram: @pentonsara
Arkiv
- > Oktober 2018
- > Juni 2018
- > Maj 2018
- > Februari 2018
- > Januari 2018
- > December 2017
- > November 2017
- > September 2017
- > Augusti 2017
- > Juni 2017
- > Maj 2017
- > April 2017
- > Mars 2017
- > Februari 2017
- > Januari 2017
- > December 2016
- > November 2016
- > Oktober 2016
- > September 2016
- > Augusti 2016
- > Juli 2016
- > Juni 2016
- > Maj 2016
- > April 2016
- > Mars 2016
- > Februari 2016
- > Januari 2016
- > December 2015
- > November 2015
- > Oktober 2015
- > September 2015
- > Augusti 2015
- > Juli 2015
- > Juni 2015
- > Maj 2015
- > April 2015
- > Mars 2015
Mest lästa
Racerapport: Dwars Door Vlaanderen
Ja, så har det tävlats igen! Den här gången mer ett lopp av GP-karaktär med en varvbana på dryga milen som skulle avverkas 7ggr. Det regnade. Och blåste. Termometern på 6-7 grader. Inte så mysigt med andra ord och det blev ingen hejdundrande uppvärmning direkt…
Vi var 8 från laget trots att det var mitt på en onsdag, men ingen lagledning då loppet ändå var av lite mindre karaktär och på frivillig basis. På plats fick vi alltså sköta oss själva och snacka ihop oss. Monique har varit både 1a och 3a på detta lopp de senare åren så det var väl givet att köra för henne. Många klubblag och några proffs var också där och tillsammans blev vi ca 120 till start.

Det var hög fart redan från början och precis vid första varvning fick jag lov att attackera ikapp de 2 som försökt gå loss. Kom precis ikapp i takt med att vägen svängde höger och jag fick släpp på bakhjulet.
Klarade mig precis och kunde fortsätta hålla ihop med de andra. Vi blev dock ganska snart ikappåkta av klungan. Ungefär så såg det ut hela loppet. Några försökte komma loss, jag hade som uppgift att se till att de inte gjorde det. Titt som tätt hörde jag Moniques röst ”Sara, go go go!” eller nåt liknande. Inget att fundera på. Jag slet hårt för att plocka in utbrytningar och attacker. Lyckades tyvärr inte få så mycket hjälp där det behövdes och klungan kom aldrig ikapp den avgörande utbrytningen av 2 Liv-Planturåkare.
Genom de sista svängarna innan upploppet blev det väldigt stökigt i klungan, trångt och bråkigt. Jag visste att jag hade fått släpp ett par gånger i kurvorna (dels pga väta men även ett utslitet bakdäck och kanske lite för mycket tryck) så spelade mina kort säkert istället för att idiotköra och tränga mig fram där det inte fanns plats och stor risk för krasch.
Smart drag såhär i efterhand då en av de främsta tjejerna får släpp i sista kurvan och sopar med sig en hel del folk ut i kravallstaketet. Jag ställer mig på bromsarna, sladdar till men håller mig på hjulen och kan lotsa mig själv genom folk och cyklar som ligger mitt på vägen. Blir inte så mycket av en spurt efter det men kommer i mål helskinnad. Det var synd att laget inte fick bättre utdelning på hårt slit men så är det ibland. Vi fick chans att slipa ytterligare på samarbetet och jag tar hela tiden med mig nya kunskaper från varje tävling.
Gilla artikeln