Helgens andra tuffa utmaning. Nästan på hemmaplan kändes det som eftersom delar av banan gick på vägar väldigt nära där jag bodde första perioden i Belgien.

Vi skulle köra 2 lite längre varv runt Gooik först, sedan ett långt bort till Geraardsbergen och ta oss uppför bl.a. Muren och Bosberg (2 tuffa kullerstensbackar), för att sedan avsluta med 3 kortare varv runt Gooik med en kort men krävande backe per varv. Det regnade och blåste kraftigt och jag var uppriktigt orolig över framför allt muren. Jag har blivit stående i den tidigare när det varit blött. Slirar man eller tappar rytmen så man behöver stanna är det nästintill omöjligt att komma igång i backen igen. Endast 1 mc med reservhjul fick tillåtelse att köra upp där också, så tekniska problem gjorde man bäst i att undvika.

Jag delade upp loppet i etapper i mitt eget huvud. Steg ett var att sitta i bra position de 2 första varven och bort till Geraardsbergen för att kunna ”spara” mig i kantvinden. Väl där ville jag sitta med helst 1a men möjligen 2a gruppen över Muren och Bosberg (svårt men inte omöjligt). Hade jag tagit mig så långt enligt plan visste jag att resten skulle gå att hantera.

Foto: Hinninck Paul

Jag var med bra bort till Geraardsbergen men sjabblade bort mig lite precis innan ingången till Muren och fick finna mig i att sitta med en andraklunga som susade vidare mot Bosberg. Vi såg gruppen framför men sakta men säkert drog de bara ifrån mer och mer tyvärr. Jag hade ganska bra ben och trummade på utan större problem över både backar och kullersten tills det var lite drygt 3 mil kvar. Vi saktar in för en kurva och börjar svänga. Inga vita sträck eller brunnslock men vägarna i Belgien är ändå förrädiska när det är blött. Vips och helt utan förvarning släpper båda mina däck samtidigt och jag glider in i mittrefugen. Jag blir ärligt talat förvånad då jag tog det extremt försiktigt eftersom jag vet hur halt det blir… Kommer i alla fall på fötter utan att jag vet hur och synar cykeln som tyvärr inte kan fortsätta rulla.

Lyckligtvis har jag våran servicebil strax bakom som sticker till mig en ny cykel, knuffar iväg mig med några peppande ord och kommer sedan och pace:ar mig tillbaka till karavanen bakom ”min” grupp. Lite pust stånk och stön så är jag ändå tillbaka! Woop woop! Det går väl lite halvsagt de sista varven och gruppen verkar sitta och vänta på en spurt. Jag kommer ur den sista kurvan innan långa målrakan (som ligger i kantvind) ganska bra men brottas lite med vind och andra cyklister och får inte till det helt 100. Jag spurtar in som nummer 6 i våran grupp på ca 25 och blir med det 28 totalt. Endast 43 av 115 går i mål, varav dem endast 8 klubbcyklister, resten proffs. Jag måste säga att trots lite missar här och där är jag nöjd med tävlingen och den tuffa helgen som varit. Jag har också som alltid lärt mig massor!

 Lite öm och blåslagen men i övrigt ingen fara med kroppen.