BIKE Transalp - Ingrid & Hanna | Bicycling.se

Ingrid- Hanna


Nu i juli tar Hanna Näslund och Ingrid Kjellström sig an det närmast ikoniska etapploppet Transalp. 50 mil och 18000+ höjdmeter ska tacklas över sju etapper som slingrar sig över alperna. Alt börjar i österrikiska Imst och slutar i italienska Arco. Följ deras resa här.

From Österrike with love

13 jul 2018



Bicyclings Transalp-delegation har anlänt alperna. Hurra! Morgonen började vid fyrasnåret, då vi vänligt men bestämt forcerade in våra cykelväskor i en normalbyggd taxi (varför boka en stor för 300 kr?). Proceduren var snarlik den från min (Hanna) och Ingrids senaste resa tillsammans, träningsläger på Fuerteventura i januari. Det går egentligen ut på att vi ställer taxichauffören på behörigt avstånd medan vi bänder, böjer och pressar in våra överlastade cykelväskor i den aningen för lilla kombin. Det. Ska. Gå. Därefter sätter vi oss med varsin 90L duffelbag i knät och utropar ”Toppen, då kör vi!”. Helst snabbt, innan chauffören hunnit notera att bakluckan inte gått igen helt enligt regelverket. 



Efter att vi med nöd och näppe fångat grisflyget till Wien, och till vår stora glädje hämtat ut, två cykelväskor utan försening (i skrivande stund ännu oklart om innehållet är intakt), bestämde vi oss för att tågluffa genom Europa, eller åtminstone Österrike. Från Wien i öst till Imst i väst. I själva verkat hade vi en flygbiljett bokad till Innsbruck, men när våra inte alltför hjälpsamma vänner på Austrian Airlines redan i december meddelade att vi gärna får åka med som planerat, men att våra cyklar inte får plats på flyget, bokade vi genast en tågbiljett. Så här är vi nu, fem timmar behaglig tågresa á la österrikiskt high tech-tåg senare, på ett hotell i Imst, med utsikt över alpiska landskap, vilket för en vecka sedan kändes avlägset. Let’s recap.

Fredag morgon. Vaknar till det omisskännliga ljudet av en snörvling. Tyvärr bor jag själv, vilket innebär att det mest troligt är jag själv som drabbas. Halsen känns som på illustrationen från en Vicks-förpackning, med en sådan där röd plupp som övertydligt markerar det onda området. Huvudvärken är ett faktum, såväl paniken som infinner sig. Transalp om en vecka. Fan, fan, fan. Jag ser årets stora mål, resa och äventyr sakta men säkert glida mig ur händerna. Mitt enda ljus i mörkret är att febern inte infunnit sig. Ännu. Mitt track record på sjukdomsperioder utan feber är rätt dåligt. Men nu gäller det att hålla sig kall – bokstavligen.

Fredag blir lördag, lördag blir söndag, och helg blir måndag morgon. Jag mår EXAKT likadant som på fredagen. Det här händer inte. Att jag skulle kört Mörksuggan på söndagen gör mig ingenting i sammanhanget, men nu MÅSTE jag bli frisk. Tankarna är mörka nu, särskilt då jag för exakt ett år sedan fick ställa in en alpresa på grund av sjukdom. Liggsåren börjar uppenbara sig, främst mentalt förstås. Rastlösheten är överväldigande, och ingen Netflix-serie känns lockande. Allt som betyder något är att få bli frisk och kunna cykla igång benen. Jag kan inte kliva från sjuksängen till 18 000 höjdmeter.

På onsdagen återuppstånden. Eller åtminstone frisk nog att återfå hoppet och energin. Fortfarande snörvlandes, men vid gott mot, cyklar jag till jobbet på svaga ben efter fem dagar i sofffan. Men trots detta är jag så fruktansvärt glad över att vara på benen. LIVET! Världen har antagit nya färger, och till och med bygget vid Slussen skiner vackert på min väg genom sommar-Stockholm. Ja, det enda positiva med sjukor är väl just att bli frisk.



Packning pågår. Vardagsrumsgolvet igår kväll vid den här tiden. OBS minus alla cykelprylar + cykeln itself. 

However, . Med ett stort frågetecken på formen, både på grund av träningsmängd och ovan nämnda. Men med en sällan skådat glädje över att överhuvudtaget få starta på söndag. Det som från början skulle bli den jobbigaste veckan i mitt liv blir nu förmodligen ännu mer utmanande. Men som jag lärt mig från Adventure Racing-svängen klarar vi betydligt mer än vi tror. Så nu hoppas jag att jag kom ihåg att packa pannbenet. Det hade varit praktiskt.

Snuviga hälsningar, 

Hanna

PS. Imorgon kommer en info-bomb om tävlingen, banan och äventyret som väntar. Stay tuned! DS.

Tre dagar till Transalp och packningspanik!

10 jul 2018

Det är blott tre dagar kvar tills avfärd till Transalp. Jag har tagit senaste veckan med ro – varit på semester på Gotland samt besökt Rättvik för att köra Mörksuggejakten - "Suggan". OK - själva tävlingen var inte särskilt rofyllt. Den går bland annat upp för Vidablick - centrala "berget" i byn (även cupens mest hajpade startbacke ?!). Även om jag där och då inte hann njuta så mycket av utsikten över Siljan hann jag fundera en del under loppet. Denna startbacke mäter cirka 200 höjdmeter. Och varenda en av dem brände i benen i söndags. Under Transalp ska vi alltså köra nästan 100 gånger denna stigning under en vecka! Det sätter perspektiv på saker och ting alltså...

mörksuggejakten

Bra utsikter i Rättvik i helgen under Mörksuggejakten! På bild: Albin Andersson, Sara Öberg och Sue Paz. Delar av det fina crew jag hänger med på tävlingshelger.

Har dock under de senaste dagarna fått flertalet samtal av typen ”vi får väl se om vi ses igen Ingrid” och ”man kaaan väl följa er där nere i Alperna så att man ser att ni lever?”. TACK goda vänner för att ni tänker på mitt och Hannas välbefinnande – samt att ni fått mej att levla upp i packandet inför avfärd till Österrike på fredag!

Har samlat in råd från olika håll och här kommer därför valda delar av min och Hannas packlista inför Transalp.

  • Cykelskor – två par. Varav ett par är mer lämpliga för vandring (vissa av dagarna kommer disciplinen ”push bike” vara ett återkommande inslag på rutten).
  • Camelbak - som sedan kommer att fyllas väl med allehanda utrustning som kan komma behövas under långa dagar på cykeln (jag räknar nog med 35-40 h cykeltid på sju dagar).
  • Silvertejp – då det inte finns några servicestationer för cykelvård längs etapperna kan tejpen komma till användning för att typ tejpa ihop en reva i ett däck för att ta sig i mål.
  • Underställströja – känns extremt tråkigt att packa med sig på semester i juli. MEN eftersom vi cykla på höjder närmare 3000 meter över havet och alpvädret kan vara lömskt så kommer understället nog få ligga i camelbaken hela veckan

Lida Loop

Exempel på ett annat tillfälle där vi var ett halvt-bonkat gäng - Team She Rides efter Lida Loop i juni i år. Foto: Lina Bylund.

  • Socker – citat ”ta med mer snacks än vad ni kan tänka er att ni äter upp”. Detta råd tar jag på stort allvar då jag blir ett monster om/när jag bonkar. Varken trevligt för mig eller min omgivning.
  • Laddare till cykeldator och telefon – mest för Hannas skull – jag skulle nämligen bli på orimligt dåligt humör om min cykeldator laddade ur på en alptopp (och klättringen dit således inte skulle registreras på Strava). ELLER om telefonen dog under ett potentiellt maxat insta-moment.
  • Extra växelöra – trist att behöva bryta och åka hem till Sverige om man i värsta fall skulle bryta av den där lilla rackaren.
  • Resorb – baksmällan av många timmar på cykel i sol är ofta inte att leka med.
  • Kompressionsstrumpor - jag tänker att man kommer ägna sig åt återhämtning under alla de timmar som det inte cyklas under veckan. 

långa lugnet

Foto från Långa Lugnet - då vi också körde en del backar, precis som vi ska göra under Transalp - foto: av Anders Jansson och Cykelkanalen.se

Ytterligare tips mottages gärna!

PS - gällande live-track har jag ännu inte info. Återkommer med det asap!

Två Mount Everest på en vecka

5 jul 2018

Tjo! Välkommen till del två av den rafflande uppladdningen inför BIKE Transalp (15-22 juli). Jag som tar över stafettpinnen heter Hanna Näslund, och även jag figurerar sedan tidigare i Bicyclings forum, just nu i form av krönikör i pappersmagasinet (hoppas ni gillar dem, säg ifrån annars för böveln). Självklart har jag stulit Ingrids inledande intervjufrågor för att ge en motsvarande pulsmätning av mig själv. Voilá!

Billingeracet 2018 - en svettig dag på extraknäcket som långloppscyklist.
Billingeracet 2018. En vanlig dag på extrajobbet som långloppscyklist - alltid med en svans av män som jagar bakom. 

Hej Hanna! Vem är du och varför har du fått för dig att köra Transalp?
­- Ja, vem är man? Jäkligt lurig fråga för en som skippade den självupptäckande Thailandsresan efter gymnasiet. Men får ändå känslan av att jag är en ironiskt lagd norrlänning med förkärlek för pulshöjande hobbys. När jag inte jobbar med marknadsföring tävlar jag i måjntänbajk ihop med hjältarna i Team She Rides (pwrd by Scott). Innan jag fastnade lite extra för tvåhjulingar pysslade jag med Adventure Racing, och nu börjar äventyrsabstinensen smyga sig på igen. Så därav Transalp. Etapplopp i MTB är en dröm, och att få köra ihop med härliga och starka Ingrid Kjellström är dröm^2.

Om mindre än två veckor befinner du dig i södra Österrike för att cykla Transalp. Du ska cykla 50 mil och 18 000 höjdmeter på en vecka. Hur känns det?
- Förväntans- och ångestfyllt! Den spontana känslan i början av juli är ju ofta; ”Åh, snart semester!”. Men när den första semesterveckan innehåller inte bara en utan två bestigningar av Mount Everest i höjdmeter mätt, då känns kontorsstolen plötsligt ganska skön. Å andra sidan älskar jag utmaningar, och här känns det tveklöst som att en kommer få valuta för pengarna. Transalp ska vara ett av Europas tuffaste etapplopp (om inte det tuffaste?), men detta kompenseras av att banan går genom oförskämt vackra miljöer. Förmodligen ett försök att avleda uppmärksamheten från kramp och misär.

Hur har förberedelserna varit?
- Inga kommentarer. (Konstpaus). Det är onekligen brist på höjdmeter i loggboken, vilket jag förstås skyller på att Stockholm är för platt. Jag hann ta mig igenom ett gäng långlopp i maj, och tack vare vädret har det blivit många fina kvällar på stigcykeln. Plus jobbpendlingen. Så visst har jag cyklat, även om jag önskat att det fanns fler mil i benen. Men! Mitt pannben har massor av mil på lager sedan de non-stop race a la 3-7 dygn som jag körde med multisportlaget. Ren och skär misär, med 5 timmar sömn på 4 dygn som exempel. Här kommer vi få sömn, mat och massage mellan sträckorna, så jag litar på att mitt starkaste ben löser resten.


Det positiva med etapplopp är att en får sova på nätterna. Här motsatsen från Expedition Alaska 2015, där vi hade tävlat i sex dygn med minimalt med sömn. Jag till vänster i blå hjälm. En bra bild att plocka fram när det blir tufft i alperna. 

Vad ser du mest fram emot med loppet?
- Att få uppleva alperna från cykelsadeln, att få njuta av utsikten under lååånga klättringar, och få belöning i form av lååånga svindlande utförslöpor. Att få dela alltihop med Ingrid, och få uppleva den magiska känslan av lagarbete när man växeldrar mentalt genom toppar och svackor under loppet.

Vad är du mest orolig inför?
- Att Ingrid ska cykla ifrån mig! Hon är i en djävulsk form. Planerar därför att placera en liten omärklig krok i hennes sadelstolpe, såsom en har i multisport, för att åka snålskjuts uppförs. Oroar mig också för att våfflorna ska hinna ta slut i innan vi kommer till depåerna. Briljant race food har utlovats!


Tycker ju i smyg att utförs är roligast, vilket en knappt vågar säga när det vankas två Everest till frukost. Men ner ska en alltid.

Vilka tankar snurrar mest i din skalle nu dagarna innan avfärd?
- ”Kan vi börja nu!?” Just nu fokuserar jag på att bunkra sömn, energi och mental kraft inför det som väntar. Fjärilarna har börjat flaxa i magen, och det är snart dags att släppa dem fria!

PS1. Tack Bicycling för att ni hjälper oss förverkliga drömmen om ett etapplopp i alperna! DS.

PS2. För den som av outgrundlig anledning vill veta mer om min relation till cykling och äventyr kan jag tipsa om min tidigare blogg, artikelserien Så bakas en cyklist” eller en lååång berättelse från multisporttävlingen i Alaska ovan. DS2.


Min målbild! Jag och Ingrid, nöjda med dagen och vårt lagarbete. Huruvida vi får medalj på kuppen är högst oklart. 


Hur det förmodligen kommer se ut! Jag sitter ner pga kramp, och Ingrid förser mig med Cola. 

Mindre än två veckor kvar till Transalp!

2 jul 2018

I vintras fick jag och Hanna Näslund ett erbjudande som vi inte kunde tacka nej till - att cykla det sju dagar långa etapploppet Transalp genom alperna. Transalp klassas som ett av Europas tuffaste etapplopp på mountainbike och i skrivandets stund är det mindre än två veckor kvar tills vi ska starta tävlingen. På den här bloggen samt på Bicyclings Instagram kommer man kunna följa oss inför, under och efter loppet. 

Jag har tagit pulsen på mig själv inför loppet - stay tuned!

Hej Ingrid! Vem är du och varför har du fått för dig att köra Transalp?

Jag är en 29-årig endorfunjunkie och ingenjör som cyklat några år och som just nu syns ofta på MTB-tävlingar med mitt lag Team She Rides powered by Scott. Jag ler aldrig lika så brett som när jag får pressa mina egna gränser - och detta allra helst på cykel, i gott sällskap och i bergen. Transalp checkar i alla dessa boxar! Eftersom jag ska få cykla berg i en vecka med min fina teamie Hanna Näslund. 

långa lugnet 2018

Jag syns allt som oftast på cykel med Team She Rides i år , foto från Långa Lugnet, Erik Birgerson.

Om mindre än två veckor befinner du dig i södra Österrike för att cykla Transalp. Du ska cykla 50 mil och 18 000 höjdmeter på en vecka. Hur känns det?

Jag är fylld med skräckblandad förtjusning inför detta. Jag har precis börjat detaljstudera kartorna och höll på att sätta i halsen när jag såg att den tyngsta dagen - dag 2 - kommer att mäta mer än 10 mil och 3500 höjdmeter. Jag har gjort sådana dagar på cykel tidigare - men då OBS på racer och inte på MTB - och med MÅNGA fikastopp - samt inte på så hög höjd som vi ska upp på nu (närmare 3000 möh).

karta transalp

Årets bansträckning över Transalp. Med Start i Imst i Österrike ska vi cykla genom Schweiz till Gardasjön i Italien. 

Samtidigt kan jag inte tänka mej någon bättre form av semester! En vecka i alperna med en av mina favoritcyklister - Hanna Näslund! Bubblar av glädje inför detta.

Hur har förberedelserna varit?

Extremt bra. Jag har haft min bästa säsong på cykel någonsin - vilken inleddes med Vintervättern i december och som fortsatt med ett par fina placeringar på långlopp i MTB, en bra runda runt Vättern i juni (cyklade på 7,29 med Skoda Cycling Team) och bra lopp på SM i landsväg. Jag har ingenting att skylla på när jag står på startlinjen till Trans Alp. Vill framförallt tacka mitt lag She Rides pwrd by Scott och min coach Marcus Streijffert på Guided Heroes till detta!

långa lugnet

Jag och Hanna Näslund dagen innan vi tävlade i Falun på långloppscupen och Långa Lugnet. Det var exakt ett år sen jag lärde känna Hanna där och då och det är jag evigt tacksam över!

Vad ser du mest fram emot med loppet?

När jag och Hanna har nått toppen av någon (av de många) tung klättring som vi ska göra och festar loss i någon depå (har hört att depåerna i Alperna ska vara hög klass) samt lägger upp någon endorfinhög och flummig story på Instagram mitt i all eufori.. ! 

Vad är du mest orolig inför?

Att jag ska ha svårt för att återhämta mig efter många och långa dagars race och att jag ska bromsa så mycket i nedförsbackarna att Hanna tröttnar på att ha mig som lagkamrat..! 

Vilka tankar snurrar mest i din skalle nu dagarna innan avfärd?

Att jag inte har full koll på vad jag bör packa med mig. Samma som inför standard-Mallis-resa eller något mer? Tips mottages gärna! 

Här finns min blogg från tidigare och på instagram finns jag under @ingridkjell. 



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!