Magnus Lagher | Bicycling.se

Magnus Lagher


Velonavia – Velo, fr. franskans vélo, cykel. Nav är ursprungligen den centrala delen av hjulet. Idag används även nav i betydelsen centralpunkt, t.ex. i nätverk av olika slag. Velonavia, leker lite med ordet Scandinavia, och anspelar på en fiktiv plats . En plats, en punkt med cykeln i centrum. Svenska akademien, har ett valspråk; ”Snille och smak”, Velonavias skulle kunna vara ”Nytta och Nöje”. Jag kommer skriva om cykling i stort, men kanske oftare om cykelbana, än om tävlingsbana, kanske oftare om croissanter, än om energikakor, kanske oftare, men inte alltid… Twitter Instagram Facebook

Höstens cykeläventyr. Bergen, Norge och Cykel-VM

4 aug 2017

Som flera klurat ut så är det Bergen i Norge som är min nästa cykeldestination i höst, närmare bestämt lagom till cykel-VM. (På 25 år har Norge fått möjligheten att arrangera VM två gånger och dessutom har vår södra grannens huvudstad gjort det. När ska Sverige försöka?) En snabb googling av vägbeskrivningen ger vid handen att det är dryga 100 mil, enkel resa, och >10000 höjdmeters klättring. Jag tänkte därför ta en omväg, som denna gång är att räkna som en genväg, via Danmark och samtidigt visa på vilka fantastiska möjligheter kombinationen cykel+allmänna kommunikationer har.

Reseplanen är därför som nedan

🚲Norrköping - Göteborg 360 km

🚢Göteborg - Fredrikshamn

🚲Fredrikshamn - Skagen - Hirtshals 90 km

🚢 Hirsthals - Bergen

🚲 Bergen - Oslo 600 km

🚍 Oslo - Örebro

🚲 Örebro - Norrköping 110 km


Är det någon annan som kommer vara på plats i Bergen? Den spektakulära miljön och halvmiljonen åskådare utlovar ett spännande mästerskap. Vi får dock hoppas att vi får annat än det vanliga Bergenvädret?!

Bilder från kortdistans-SM i Norrköping

12 jul 2016

En hel drös med oredigerade bilder finns här. Bilderna är fria att använda för icke-kommersiellt bruk mot fotokred: Foto Magnus Lagher, Velonavia

RR: Vätternrundan XL

17 jun 2016

Tidigare publicerat på Blogspot juli 2010

Så här dagen före kvällen efter kommer en ridereport från den cykelrunda som man oftast får frågan av "icke-cyklister" om man cyklat; Vätternrundan.

Jag hade ju efter en handfull Vätternrundor och en Halvvättern sagt att jag aldrig mer skulle köra Vätternrundan*. Jag menar hur kul är det egentligen efter Jönköping? Hur tråkigt är det inte på baksidan av Vättern? Men det här är i alla fall historien om hur jag cyklade en lång Vätternrunda:

Sista gången jag cyklade Vätternrundan cyklade jag (för?) långt

Vid ett samtal för något år sedan kläckte Ola idén att man skulle köra Vätternrundan. Det vill säga cykla ner till Motala, runt sjön och hem igen. För någon vecka sedan på frågan vad han skulle göra i augusti som kom det på tal igen; Vätternrundan XL, ca 500 km.

Så på första semesterdagen ringde klockan 02:30 och efter en snabb frukost mötte jag upp Ola i Åby centrum och straxt efter mötte vi Joel som skulle med till Jönköping. För mig skulle det hela bli personligt rekord i långcykling. Som så många andra cyklister i Sverige är min längsta tur ca 30 mil, dessutom skulle det bli en test av min i vintras opererade rygg.

Redan i prognosen kvällen innan så skvallrades det om motvind, vilket vi snart märkte. Vad våra morgontrötta ögon oxå märkte var alla dovhjortar kring Grensholm! Den störtsta flocken på dryga 100 djur. Dessutom fick de för sig att korsa vägen precis framför oss.

Väl i Motala efter dryga 3 timmar och dryga 90 km, så fixade vi kläderna och förberedde oss för Vätternrundan. Tog en "förning" ner till Vadstena där vi köpte choklad och bullar innan vi rullade på mot frukost och första riktiga stoppet i Gränna.

Köttbullemackan och äppelgiffeln gav energi och styrkta av frukosten rullade vi efter 30 minuter vidare mot Jönköping där Joel skulle möta familjen och lämna Ola och mig ensamma de sista 300 km...

Den envisa motvinden hade satt sina spår i kroppen och tillsammans med den tidiga morgonen så började jag trots lite medvind känna mig trött när vi nu styrde norrut på västgötasidan av Vättern. Vi unnade oss 10 minuters "flykt" i Hjo, när vi la oss och sov vid strandpromenaden man passerat på väg mot depån under VR. Nu valde vi att rulla vidare mot Karlsborg och att där äta lunch, något som vi kanske senare ångrade. Dels för att vi snart erfor att vi var väldigt hungriga och dels för att pizzan på Pizzeria Eken i Karlsborg, som för övrgit ligger vid en kastanj, tog lång tid att få, smakade inte gott och lade sig som en klump i magen.

Det är konstigt vilka spratt hjärnan kan spela en när man är trött; jag kom flera gånger på mig att sitta och flytta solglasögonen från hjälm till näsa om och om igen, gång efter gång, nästan maniskt. Och att jag satt och flyttade upp min solglasögon som halkat ner på näsan med pekfingret, bara det att jag inte hade glasögonen på mig!
Men 12 timmar efter vi lämnat Motala var vi åter vid statyn, där vi ringde nära och kära innan vi gav oss av de sista 10 milen hemåt. För att få ut det mesta av den mojnande medvinden gick vi mot Linköping i stället för norr om Roxen. På minuten 19 timmar efter att vi lämnat Åby var vi tillbaka; trötta, nöjda, hungriga, lagom slitna med nya upplevelser att smälta. Frågan är bara vad man gör efter en Vätternrunda XL på 500 km??
*Det var ju tänkt att jag skulle gjort avsteg från min VR-bojkott då jag häromåret skulle cykla Bullit runt sjön, men stoppades av inskränkt organisation.


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!