Magnus Lagher | Bicycling.se

Magnus Lagher


Velonavia – Velo, fr. franskans vélo, cykel. Nav är ursprungligen den centrala delen av hjulet. Idag används även nav i betydelsen centralpunkt, t.ex. i nätverk av olika slag. Velonavia, leker lite med ordet Scandinavia, och anspelar på en fiktiv plats . En plats, en punkt med cykeln i centrum. Svenska akademien, har ett valspråk; ”Snille och smak”, Velonavias skulle kunna vara ”Nytta och Nöje”. Jag kommer skriva om cykling i stort, men kanske oftare om cykelbana, än om tävlingsbana, kanske oftare om croissanter, än om energikakor, kanske oftare, men inte alltid… Twitter Instagram Facebook

Need for speed?

29 jun 2016

Ett samtal vid en lunch härom veckan fick mig att fundera?* Vi pratade cykling och trafik och jag fick glädjande veta att jag influerat hen att i större utsträckning sänka farten; "Jag försöker hålla hastigheten när jag kör. Om jag inte har bråttom." Det är är ju inte på något sätt första gången jag hör detta, ska väl erkänna att jag tidigare själv tänkt så vid något tillfälle; att det är OK att bryta mot hastighetsbegränsningen om jag haft bråttom. Jag menar nu inte livshotande, nödvärns-bråttom, utan sådär "blir-lite-sent-till-mötet" eller "kommer-jag-fem-minuter-senare-är-alla-bra-parkeringsplatser-slut"-bråttom.

Jag tänker så här; trafikregler är ett uttryck för det förtroende som samhället gemensamt ger till trafikanter. "Ja, du får framföra ditt livsfarliga, för dig och din omgivning, fordon under förutsättning att du följer dessa regler". Genom att bryta mot, då exempelvis hastighetsbegränsningen, så visar hen att hen inte är moget det förtroendet. Att hen bryter den sociala överrenskommelse som körkortet innebär.

Jag funderar vidare, vilka andra förtroenden och överrenskommelser tycker vi det är OK att bryta? Jag är lite hungrig så det är OK att stjäla mat?(1) Jag är lite kåt, så det är OK att våldta lite? Jag har inte tillräckligt med pengar, så det är OK att stjäla den där platt-TV:n? Jag blev lite arg på dig, så jag misshandlade dig lite?

Jo, vissa paralleller är långsökta och jag vill poängtera att jag inte på något sätt förringar brotttsoffer. Det är kanske även där, nötens kärna ligger, i brottsoffret? Vi ser inte att någon drabbas? Att olycksrisker och konsekvenser ökar i och med hastigheten? Att miljöpåverkan ökar? Att vi alla drabbas?

  1. Italiens högsta domstol beslöt att det inte var ett brott att stjäla mindre mängd mat för att stävja svält

*Det här är, om du läser det P, inte på något sätt kritik mot dig personligen. Vårt samtal fick mig dock att fundera.

Midsommarblot? Med frystorkad mat och cykling!

22 jun 2016

Så, då går vi åter mot mörkare tider, även om det känns som sommaren just har börjat. Vi har passerat sommarsolståndet även om vi inte firar midsommar förrän till helgen.

Själv passade jag och vännen L på att avnjuta denna sommarens längsta dag och kortaste natt med en liten cykeltur till Dalmyragruvan på Vikbolandet utanför Norrköping. Via småvägar genom en blomstrande natur tog vi oss till denna lilla pärla. Dessutom fick vi på äkta äventyrsmanér åka flotte en bit över sjön för att ta oss till vindskyddet och dagbrottet på andra sidan sjön.

Med denna lilla film vill jag skicka alla en önskan om en riktigt trevlig midsommar!

RR: Vätternrundan XL

17 jun 2016

Tidigare publicerat på Blogspot juli 2010

Så här dagen före kvällen efter kommer en ridereport från den cykelrunda som man oftast får frågan av "icke-cyklister" om man cyklat; Vätternrundan.

Jag hade ju efter en handfull Vätternrundor och en Halvvättern sagt att jag aldrig mer skulle köra Vätternrundan*. Jag menar hur kul är det egentligen efter Jönköping? Hur tråkigt är det inte på baksidan av Vättern? Men det här är i alla fall historien om hur jag cyklade en lång Vätternrunda:

Sista gången jag cyklade Vätternrundan cyklade jag (för?) långt

Vid ett samtal för något år sedan kläckte Ola idén att man skulle köra Vätternrundan. Det vill säga cykla ner till Motala, runt sjön och hem igen. För någon vecka sedan på frågan vad han skulle göra i augusti som kom det på tal igen; Vätternrundan XL, ca 500 km.

Så på första semesterdagen ringde klockan 02:30 och efter en snabb frukost mötte jag upp Ola i Åby centrum och straxt efter mötte vi Joel som skulle med till Jönköping. För mig skulle det hela bli personligt rekord i långcykling. Som så många andra cyklister i Sverige är min längsta tur ca 30 mil, dessutom skulle det bli en test av min i vintras opererade rygg.

Redan i prognosen kvällen innan så skvallrades det om motvind, vilket vi snart märkte. Vad våra morgontrötta ögon oxå märkte var alla dovhjortar kring Grensholm! Den störtsta flocken på dryga 100 djur. Dessutom fick de för sig att korsa vägen precis framför oss.

Väl i Motala efter dryga 3 timmar och dryga 90 km, så fixade vi kläderna och förberedde oss för Vätternrundan. Tog en "förning" ner till Vadstena där vi köpte choklad och bullar innan vi rullade på mot frukost och första riktiga stoppet i Gränna.

Köttbullemackan och äppelgiffeln gav energi och styrkta av frukosten rullade vi efter 30 minuter vidare mot Jönköping där Joel skulle möta familjen och lämna Ola och mig ensamma de sista 300 km...

Den envisa motvinden hade satt sina spår i kroppen och tillsammans med den tidiga morgonen så började jag trots lite medvind känna mig trött när vi nu styrde norrut på västgötasidan av Vättern. Vi unnade oss 10 minuters "flykt" i Hjo, när vi la oss och sov vid strandpromenaden man passerat på väg mot depån under VR. Nu valde vi att rulla vidare mot Karlsborg och att där äta lunch, något som vi kanske senare ångrade. Dels för att vi snart erfor att vi var väldigt hungriga och dels för att pizzan på Pizzeria Eken i Karlsborg, som för övrgit ligger vid en kastanj, tog lång tid att få, smakade inte gott och lade sig som en klump i magen.

Det är konstigt vilka spratt hjärnan kan spela en när man är trött; jag kom flera gånger på mig att sitta och flytta solglasögonen från hjälm till näsa om och om igen, gång efter gång, nästan maniskt. Och att jag satt och flyttade upp min solglasögon som halkat ner på näsan med pekfingret, bara det att jag inte hade glasögonen på mig!
Men 12 timmar efter vi lämnat Motala var vi åter vid statyn, där vi ringde nära och kära innan vi gav oss av de sista 10 milen hemåt. För att få ut det mesta av den mojnande medvinden gick vi mot Linköping i stället för norr om Roxen. På minuten 19 timmar efter att vi lämnat Åby var vi tillbaka; trötta, nöjda, hungriga, lagom slitna med nya upplevelser att smälta. Frågan är bara vad man gör efter en Vätternrunda XL på 500 km??
*Det var ju tänkt att jag skulle gjort avsteg från min VR-bojkott då jag häromåret skulle cykla Bullit runt sjön, men stoppades av inskränkt organisation.

Film: Battle Mountain - Graeme Obree’s Story

15 jun 2016

Jag har alltid gillat Graeme Obree ända sedan han i början av nittiotalet slog timrekordet på bana med "Old Faithful"

Nu kommer snart filmen: Battle Mountain - Graeme Obree Story där vi följer en man känd som The Flying Scotsman på ett annat till synes oöverstigligt uppdrag. Som 47:åring försöker han slå världsrekordet på land med en kastrull och ett par rullskridskor 

Vi följer kampen mot inre demoner och fysiska bakslag under förberedelserna för Graemes senaste sportsliga utmaning, i ett intimt, emotionellt och inspirerande porträtt av en man som gång på gång lyckas mot alla odds.

Filmen finns på iTunes nu och inom kort för Android och Google


Battle Mountain Twitter: twitter.com/battlemountfilm
Battle Mountain Facebook: facebook.com/pages/Go-Battle-Mountain/1590455747888753
Journey Bilder Ltd: journeypictures.co.uk/
Alun Woodward Twitter: twitter.com/lordcutglass
Chemikal Underground: chemikal.co.uk/

Fredagskul - Velonavias Latjolajbanlåda!

10 jun 2016

Ni som jag är födda på 60-talet känner igen den, och tack vare repriser och DVD:er har barnakullar under sex decennier fått möjligheten att se Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter. Ett återkommande inslag var Brasses Latjolajbanlåda, där Magnus och Eva skulle gissa vilket av fyra djur som skulle bort. För att fira in helgen och som hyllning till denna tv-serie ger jag Er därför Velonavias Latjolajbanlåda!

När jag samtalar med icke-cyklande så är det oftast en sak som återkommer, så ofta även i den offentliga debatten; cyklister på trottoaren! Det verkar vara ett rött skynke för både fotgängare och bilister, dessa mängder av trottoarcyklande människor. När jag med CYkelfrämjandet Östergötland stod i Trädgårdsföreningen i Linköping under Cykelns Dag var det en ur allmänheten som hade ett och annat att säga oss om just dessa trottoarmarodörer. Lika så när jag åt lunch med ett par bekanta, så var det dessa trottoaranarkister som väckte känslor*.

Så säg mig nu vilken av de fyra bilderna/fyra trottoarerna** som ska bort? Eftersom det kanske är svårt att se kommer de här i högre upplösning:

"Trottoar 1" 

"Trottoar 2"

"Trottoar 3"

"Trottoar 4"

- "Trottoar 3" ska bort? "Trottoar 1" ska bort? 

- Fel, fel, fel!!! Nej det är "Trottoar 2" som ska bort!

- Va? Tvåan? Varför?

- För att det är en trottoar! Alla andra är kombinerade gång- och cykelbanor! Är inte det det fiffigaste? 

- Tycker han ja!

_______________________________________________________________________

Från den 1 oktober 2014 får barn upp till det år de fyller 8 år cykla på trottoaren, om cykelbana saknas. (3 kap. 12 a §)

** Lite om bildurvalet. I anslutning till dessa så finns det på alla tre platser skylt som påvisar gång- och cykelbana. Jag fotade dessa under en kortare cykeltur i staden. Jag har inte på något sätt ansträngt mig för att hitta skräckexempel, utan dessa är ganska typiska, och inte på något sätt unika. Jag har medvetet inte valt platser där skyltning försvinner, inte heller sådana där exempelvis uteserveringar blockerar gångfältet och tvingar i fotgängare bland cyklister som här på Kungsgatan;

Jag är övertygad att sådana lösningar enbart leder till irritation och konflikter och jag lyfter på hatten åt Cyklistbloggen som berört detta ärende tidigare

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!