Magnus Lagher | Bicycling.se

Magnus Lagher


Velonavia – Velo, fr. franskans vélo, cykel. Nav är ursprungligen den centrala delen av hjulet. Idag används även nav i betydelsen centralpunkt, t.ex. i nätverk av olika slag. Velonavia, leker lite med ordet Scandinavia, och anspelar på en fiktiv plats . En plats, en punkt med cykeln i centrum. Svenska akademien, har ett valspråk; ”Snille och smak”, Velonavias skulle kunna vara ”Nytta och Nöje”. Jag kommer skriva om cykling i stort, men kanske oftare om cykelbana, än om tävlingsbana, kanske oftare om croissanter, än om energikakor, kanske oftare, men inte alltid… Twitter Instagram Facebook

Motormännen, NTF och BilSweden kräver reflexvästar!

12 jun 2018

Efter den senaste olycksepidemin går nu Motormännens Riksförbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande och BIL Sweden, gemensamt ut och kräver att Riksdagen med omedelbar verkan ändrar lagen och inför reflexvästkrav alternativt så kallad "high viz" färger.

Nu kanske ni läsare tror att det gäller de så kallade oskyddade trafikanterna som är måltavla för bilism lobbyns omsorg? Nej detta är ett initiativ för att stoppa alla dessa olyckor där en BIL (inte bilförare) krockar med hus. De kräver därför att alla nybyggnationer från och med halvårskiftet 2018 ska målas i varselfärger samt att befintlig bebyggelse får överdrag med reflexer!

Bli din egen P-Nisse och P-Lisa!

1 feb 2018

Den sista tiden har jag likt Don Quijote fightats med väderkvarnar. Denna gång i form av lastbilar som parkerar på cykelbanan halvvägs mellan stan och hemmet!

Efter antal mail och telefonsamtal hoppas jag nu detta ärende ska vara löst (håller tummarna men är tveksam) men det fick mig i alla fall att leta fram detta dokument på datorn:

Jag kan inte ta cred för att ha gjort den, kommer inte ihåg det faktiskt, men varför inte sprida den? Skriv ut, klipp ut och ut och lappa bilar gott folk!

Kan vi älska ihjäl cykeln?

31 okt 2016

Ni vet den där känslan, när man för bekanta och andra en gång i tiden berättade att man cyklade till jobbet. Hela 11 kilometer. Enkel resa. ALLA dagar i veckan. I alla väder. Året om! Den där känslan att man hade förlorat deras uppmärksamhet redan vid alla dagar i veckan. Att man där blev avfärdad som galen cykelmupp. Att man senare vid kaffeautomaten eller över lunchlådan pratade de 15 milen man cyklat i helgen, om leriga stigturer, om Vätternrundor, kolfiber och spd-pedaler, enbart bekräftade det de redan misstänkte; man var förlorad, en avvikelse, någon man inte kunde ta på allvar.

Var i torsdags i Linköping på ett seminarium anordnat av Region Östergötland, med bland andra länets kommuner, Trivector och Trafikverket. Kom där att samtala med en representant från Trafikverket som ställde frågan; kan vi älska ihjäl cykeln? Är vi som övertygade och inbitna cyklister rätt representanter för att få fler att cykla?

Nu är ju inte det här en helt ny frågeställning, den dyker upp med jämna mellanrum. Men det är inte desto mindre en mycket intressant fråga.

Kanske ska vi vi vända på argumenten och frågorna? Kanske är det först då som vi når fram? I stället för att berätta om hälsofördelarna med att cykla, ska vi kanske titta på det från andra håll? Jag är övertygad om att väldigt få väljer bilen för att de vill bli sjuka.

Man väljer inte heller bilen för att man vill att miljö ska förstöras. Att man vill bli fattig. Man vill förlora tid i bilköer och letandes efter parkering. Att man vill avskärmas från sin omgivning. Men likt f-rbannat gör vi det!

Att vi som nyfrälsta cyklar omkring och sjunger velocipedens lov, iförda neongula kläder, speciella cykelskor och frigolitmössor, att vi fnyser åt "Biltema-cyklar" och med ett leende kommer in till kontoren med rimfrost i ögonbrynen och istapp av snor hängande från näsan, må förvisso vara charmigt och ge oss "cred" i den inre cirkeln av likasinnade, men vi vinner knappast några nya cykelvänner. 

Eller är jag som det så märkligt heter, ute och cyklar nu?

Jag cyklar mot RÖTT!

26 okt 2016

Vi har alla hört dem; kommentarerna och insändarna, krönikorna och Facebook-inläggen; "Men cyklisterna då? De skiter i trafikreglerna." Vi vet att forskningen visar att den samlade regelefterlevnaden är ungefär den samma ibland alla trafikantgrupper (tom något högre bland cyklister än billister). Vi vet också att riskerna för övriga trafikanter är långt mycket större då bilister bryter mot reglerna, speciellt i ljuset av undersökningen från Ulricehamn där 99.6% kör för fort. Men vi vet också att vi ska sopa rent framför egen dörr, att undvika att kasta sten i glashus och att ett ruttet äpple... ...ja Ni förstår. Så varför erkänner jag då detta? 

För att det inte fungerar att vara laglydig! Rent bokstavligt; inte fungerar. INTE! På väg hem igår kväll utmed Ståthögaleden i Norrköping kommer jag fram till denna ljussignalkontrollerade korsning. Inte en sådan där rörelsesensorer (om än ofta felplacerade i relation till avstånd och hastighet, vilket leder till att man trots allt måste stanna) känner av dig utan en sådan med tryckknapp! Kommer ihåg min psykologilärare på 80-talet som pratade om "dummy-buttons", knappar utan annan funktion än att tända en lampa i "skåpet". Som filmen visar trycker jag upprepade gånger på knappen, lampan tänds, ljudsignal och så...      ...ingenting! Va f-n? Ska jag behöva gå ut och hoppa på sensorerna i bilfältet? 

Så, jag cyklar mot rött. Jag erkänner! So shoot me!!!

XCYCLE - kan tilltron till tekniska hjälpmedel bli för stor

3 okt 2016

Sedan förra åter pågår EU-projektet XCYCLE. Det hela är en del i EU´s ramprogram för forskning och innovation. XCYCLE´s syfte är att ta fram tekniska hjälpmedel för att underlätta interaktionen mellan cyklister och bilister.

Det ska tas fram tekniska lösningar för att varna både bilförare och cyklister för incidenter. Till exempel sensorteknik som upptäcker och varnar när cyklister är i närheten av ett större fordon och förbättrade trafiksystem med mera. Dessutom ska det genomföras beteende-studier och så ska viljan att betala för tekniska lösningar och hjjälpmedel undersökas.

Allt detta är i och för sig bra, men jag kan inte hjälpa att tänka att vi lägger allt för mycket tilltro till tekniken. Gadgets, appar och prylar i all ära, men är inte det bästa att utforma vår trafik så att vi minimerar behovet av teknik, inte ökar det? Det känns lite som om det är vår tilltro till tekniken som satt oss på den trafiksäkerhetsmässiga pottkanten. Eller har jag fel?

Ladda fler


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!