Magnus Lagher | Bicycling.se

Magnus Lagher


Velonavia – Velo, fr. franskans vélo, cykel. Nav är ursprungligen den centrala delen av hjulet. Idag används även nav i betydelsen centralpunkt, t.ex. i nätverk av olika slag. Velonavia, leker lite med ordet Scandinavia, och anspelar på en fiktiv plats . En plats, en punkt med cykeln i centrum. Svenska akademien, har ett valspråk; ”Snille och smak”, Velonavias skulle kunna vara ”Nytta och Nöje”. Jag kommer skriva om cykling i stort, men kanske oftare om cykelbana, än om tävlingsbana, kanske oftare om croissanter, än om energikakor, kanske oftare, men inte alltid… Twitter Instagram Facebook

Få med barnen ut på cykeläventyr

11 okt 2016

Sitter just nu på tåget på väg till Stockholm för att tillsammans med representanter för Cykelfrämjandet och Friluftsfrämjandet diskutera ett möjligt samarbete för att få ut våra barn på äventyr på cykeln. Inte så mycket träning och tävling utan mer upplevelser.

För två somrar sedan var jag och sonen ute på ett litet mikroäventyr tillsammans på våra cyklar. Visst vi har det väl förspänt med bara några hundra meter till skogen, även om vi denna gång cyklade två kilometer. Men sanning är samtidigt att de alra flesta har inte mer än halvmilen eller så till naturen.

Det var första gången som vi gjorde det och han var då tio år gammal. Jag tänker inte på något sätt säga att barnen bör vara si eller så gamla för liknande äventyr, det gäller bara att göra anpassningar. Kan de cykla kan de följa med på ett mikroäventyr, om så bara till närmaste park eller camping. Är övertygad att om vi redan från barnsben ger dem positiva minnen och upplevelser kommer de vilja fortsätta som vuxna. 

Sonen fick denna gång själv hantera sin sovsäck och sovkläder med mera i en ryggsäck och liggunderlaget fastspänt på styret. En alldeles utmärkt lösning. Skulle vi idag göra liknande tur så skulle jag nog rekommendera en pakethållare.

Om det blev succé? Absolut!

Jag är övertygad om att det finns ett växande intresse för cykelcamping, cykelhajk, bikepacking, bikecamping, nära äventyr, mikroäventyr eller vad vi nu väljjer att kalla det. Den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg hur jag för några veckor sedan föreläste för en scoutkår om just detta. Det är ur denna kontakt som jag nu reser till huvudstaden för att se hur vi tillsammans ska locka ut fler i vår fantastiska natur.

Passa på att läsa detta inlägg från Momentum Magazine

Den tragiska bakgrunden bakom skylten

3 jun 2016

Härom dagen dök den upp! Den stora flerspråkiga skylten som varnar motorburnatrafikanter, därav väldigt många tunga lastbilar, att se upp för och ta hänsyn till cyklister!

Och visst är det bra att de påminns sin skyldighet att ta hänsyn, men samtidigt är det tragiskt att en sådan skylt ska behövas. Det är även tragiskt att det skulle krävas att en cyklist förolyckades bara några meter från den plats där skylten nu står. Och att det skulle ta ett och halvt års tid innan skylten kom på sin plats. Och att kommunen kände till riskerna utmed vägen. I vägrenen ser jag rester från gravljus som tills för inte så länge sedan påminde om det liv som gått förlorat.

På Facebook samlas namn in för att påverka våra politiker att lagstifta en 1,5 meters regel. Vi får se vilken verkan det har? Vad vi dock med säkerhet kan säga är att det kommer troligtvis krävas fler cyklistoffer innan något sker. Innan kommuner väljer att bygga cykelinfrastruktur före bilistinfrastruktur. Innan bilister börjar med att respektera hastighetsbegränsningar, avstånd och trafikregler. Så tills dess får vi kanske nöja oss med en skylt?

Citius. Altius. Fortius. OS-motto eller förlegad Ostlänk?

6 apr 2016

Varför prata tåg i en cykelblogg kanske du undrar? Har bloggförfattaren spårat ut? Kanske är det så? Men jag tror att Ni håller med mig om att cykeln och cykling står för ett hållbart alternativ i vårt framtida samhälle? Och då är vi likt en fråga i tv´s På Spåret framme vid vår destination; tåg!

Citius, Altius, Fortius föreslogs som motto av de moderna olympiska spelens fader Pierre de Coubertin vid 1800-talets slut. Det kunde lika gärna normen som styr politiska satsningar gällande transportsystem av idag. I stället för att tänka framåt applicerar vi ett dåtidstänkande på framtidens problem.

Det är glädjande att vi ser en växande opinion mot Ostlänken men förvånande att inte fler ser problemen. Senast Hans Kindstrand som i NT den 8:e mars ställer sig vid sidan av Håkan Thornell och Lars Magnus Trozelli. Även om vi inte har samsyn gällande åtgärder och alternativt så ställer jag mig lika frågande till Ostlänken som dem.

Jag älskar tåg och tågresor. Vid sidan av promenaden och cykelturen är de det mest civiliserade transportsätt vi har och moderna snabbtåg är att se som hållbara och miljövänliga alternativ till dagens flygresor, speciellt vid resor inom kontinenter. Kan man dessutom kombinera cykeln och tåget har vi det bästa av två världar. Men att tro att Ostlänken, som av företrädare i kommunen framhålls som en frälsare, är en lyckad satsning är både farligt och felaktigt. Det pratas dessutom om oerhörda kostnader. Detta för att spara en halvtimme. Låt oss en gång för alla inse, att vi kan inte spara, tjäna in eller på annat sätt påverka tiden. Den går ändå. Viktigare är att fundera över hur vi använder den.

Vi står nu bättre rustade än någonsin att minska reseberoendet. Att i ett postindustriellt samhälle satsa på den typen av "höghastighetståg" är att göra precis det motsatta. Vi legitimerar och ökar reseberoendet och riskerar ytterligare att utarma stora delar av landet då jobb och verksamheter centreras, samtidigt som städer som Norrköping blir sovstäder och förorter.

Det är tid att sluta se arbetet som en plats. Arbetet är en uppgift som i dag många gånger kan skötas hemifrån. Medveten om att många arbetsuppgifter kräver personlig närvaro är det inte dessa arbetstagare som pendlar till och från Stockholm. Genom att omstrukturera arbetet, kan vi minska behovet av närvaro vid våra arbetsplatser för alla tänkbara arbetsuppgifter.

Ostlänken lovar hastigheter om i bästa fall 250-300 km i timmen och kan ge en "tidsbesparing" på 30 min till Stockholm. Om de dagspendlande till Stockholm istället arbetar hemifrån, eller från gemensamma och delade "arbetskaféer" på hemorten, varannan arbetsdag, ger det en halvering av årsresetiden, vilket skulle motsvara en fördubbling av dagens tåghastigheter, en fördubbling av kapaciteten, detta utan investering. 

Höghastighetståg hör framtiden till och vi ska omfamna dessa till fullo. Men att använda dem till daglig arbetspendling en oerhörd felanvändning och underutnyttjande, vilket får mig att tänka på historien från när motorsågen var en ny uppfinning. Den norske skogshuggaren kom till en järnaffär i en svensk gränsby till Norge, där de skyltade med nymodigheten motorsågar.

Han fick veta att han kunde avverka 10 gånger fler träd med en motorsåg så han köpte en.

Efter en vecka kom han tillbaks och klagade att inte gick det fortare med motorsågen, tvärtom tog det mycket längre tid än med en vanlig såg.

Järnhandlaren sa att det måste vara något fel och startade motorn för att kolla.

- Hva er det som høres så? sa norrmannen när han fick höra motorljudet...



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!