Det har nu snart gått mer än ett halvår sedan ersättaren till min trogna bandit skulle har kommit. Har väl egentligen sedan länge också slutat att vänta, slutat att hoppas. Men det har fått mig att fundera lite kring det här med att vara märkestrogen; vad är det som gör att vi fastnar för ett märke, en tillverkare? Kanske cyklar idolen på märke A, bästa kompisen på märke B? Kanske faller vi för reklamen i tidningen för märke C eller den flådiga montern på mässan för märke D? För mig var det lite av en slump; samtidigt som Mångåsen dog utmattningsdöden, läste jag en reseberättelse av Dane Thomas (kanske läge för lite forum-arkeologi på Happy?), och en nätbutik som reade ut ramar. Med den personliga touchen, innovationslustan och känslan av att cykla på ett märke som var det vanligaste på happyrides:en och i cykelstället fastnade jag som sås-cyklist i dryga femton år. Men nu söker jag efterträdare, en lika trogen kamrat på cykeläventyr över stock och sten, när och fjärran. Kandidater?